Bakladdare
Wikipedia
En bakladdare är ett eldvapen som laddas bakifrån, till skillnad från mynningsladdare.
[redigera] Kanoner
En del mycket tidiga kanoner var bakladdade. Det gick till så att drivladdning och projektil laddades i en separat kammare som spänndes fast vid eldrörets bakända.
När gjuteritekniken utvecklades visade det sig enklare att gjuta eldrör som var slutna i en ände. Dessutom blev eldröret därmed starkare.
Tankarna på bakladdade kanoner väcktes åter under 1800-talet och en av pionjärerna var Martin von Wahrendorff vid Åkers styckebruk som 1837 uttog patent på en bakladdninsmekanism till kanoner.
En rad olika konstruktioner testades men de två principer som visat sig praktiskt användbara är kilmekanismen och skruvmekanismen.
De mest betydande utvecklingarna av skruvmekanismen var trappskruven som ritades av Axel Welin 1890 och ogivalskruven som konstruerades av Arent Silfversparre några år senare.
[redigera] Eldhandvapen
Bland eldhandvapen började kammarladdade vapen dyka upp på 1850-talet men det var först med skapandet av användbara enhetspatroner under 1860-talet som fältmässiga bakladdare kunde konstrueras. En av de första mer framgångsrika bakladdade gevären konstruerades av Joseph Rider som sålde sitt patent till Remington.
När det gäller bakladdade eldhandvapen skiljer man på enkelskottsmekanismer och repetermekanismer.