Winnebago

Wikipedia

Winnebago är den algonkinspråkiga benämningen på en siouxspråkig nordamerikansk indianstam vars namn på det egna språket är Hotcaŋgara ("den stora fiskens folk"). Den i litteraturen vedertagna beteckningen Winnebago härrör från Ojibwa-stammen. Det betyder ungefär "grumligt/gyttjigt vatten" och finns även i namnet på en sjö som är känd för just detta (och sitt störbestånd): Lake Winnebago.

[redigera] Språket

Winnebagoerna talar en isolerad östlig siouxdialekt som numera anses bilda en egen underavdelning, närmast besläktad med chiwere som talas av missouri, iowa och oto. Ibland sammanslås dessa fyra dialekter till en grupp under beteckningen winnebago-chiwere.

En kuriositet gällande winnebagospråket är att en grov felöversättning av "Hotcaŋgara" som en gång gjordes av James Owen Dorsey har vunnit hävd inte bara i litteraturen utan även bland yngre winnebagoer som inte har språket som modersmål. Enligt den felaktiga översättningen skulle stammens namn egentligen betyda "people of the parent speech" (bokstavlig översättning skulle bli "big speech"). Den fria felöversättningen är egentligen språkligt obegriplig, men blir logisk om man, som Dorsey gjorde, kopplar den till stammens legend om att de var först med att tala ett sioux-språk och att övriga språk i språkfamiljen utvecklats ur deras. Ho kan betyda både "tal" och "fisk" men tcuŋk (stor, verklig) används i normalt språkbruk vanligen som bestämning till vissa djur, till exempel cunktcuŋk = "stor/verklig hund" (varg). Det är således ingen större tvekan om att grundformen Hotcuŋk ska översättas "stor/verklig fisk", troligen syftande på den amerikanska stören.

Winnebagospråket är i dag utrotningshotat. Drygt 200 talare återstår.

[redigera] Historia

Winnebago-stammen vistades vid Lake Michigan i nuvarande Wisconsin när dess existens blev känd för europeerma i början av 1600-talet. Den första vite besökaren, den franske guvernören Champlains sändebud Jean Nicolet stötte på stammen vid Green Bay-viken 1634. Täta kontakter med fransmännen ledde till ett långvarigt handelsavtal, enligt vilket fransmännen i princip hade ensamrätt på handeln i området. Enligt stammens traditioner var det en winnebago som för första gången försåg fransmännen med tobak. Stammen hade, när den 1908-13 för första gången undersöktes vetenskapligt inga bevarade traditioner om varifrån den kommit till Wisconsin.

Däremot hade winnebagoerna traditioner om att ett antal andra stammar uppkommit genom utbrytning från dem och flera av dessa stammar har egna traditioner som till viss del stöder detta. Ursprunget till quapawstammen skulle ha varit osämja om ett jaktbyte, vilket ledde till att sju familjer lämnade winnebagostammen och från dem härstammar quapawindianerna. De språkligt närbesläktade otoernas traditioner uppger att de bröt sig ut ur winnebagostammen vid Green Bay. Hos iowaerna säger traditionen att det snarare var winnebagoerna som var utbrytarna ur en större gemenskap, till vilken förutom iowaerna och otoerna hörde även missouri, omaha och ponca. Orsaken ska ha varit att winnebagoerna av det rika fisket lockades att stanna i trakten mellan Lake Michigan och Lake Winnebago. Det var enligt legenden just därför winnebagoerna kallades "den stora fiskens folk". De övriga stammarnas förfäder fortsatte däremot sin förflyttning i sydvästlig riktning.

Winnebagoerna ansågs vara mycket krigiska. En fransman, Nicholas Perrot, som vistades hos stammen långa tidsperioder under åren 1660-80 uppgav att de för att sätta sig i respekt hos sina grannar kokade sina krigsfångar i stora grytor, dock inte för att äta dem som en del andra källor påstår. Krigiskheten var till stor del dikterad av omständigheterna. Winnebagostammen var språkligt helt isolerade; samtliga angränsande stamterritorier beboddes av algonkinspråkiga stammar. Endast med en av dessa, nämligen menominee, upprätthölls vänskapliga förbindelser.

När USA bildats och tagit över kontrollen av området efter fransmännen slöts 1816 ett fredsfördrag med winnebagoerna och övriga stammar i området. Ett senare avtal gällande gränsdragningen mellan nybyggare och indianområde 1825 ledde till motsättningar mellan stammarna vilkas område krafitgt minskades och irritationen riktade sig alltmer mot de vita nybyggarna som var grundorsaken till den ökade konkurrensen. Våren 1826 mördades en hel nybyggarfamilj från Prairie du Chien och sex winnebagokrigare greps snart därefter misstänkta för dådet. Fyra frigavs men två behölls i häkte och förflyttades till säkrare förvaring i Fort Snelling. Ett rykte spred sig då att de amerikanska soldaterna hade dödat dem utan rättegång och detta utlöste sommaren 1827 det händelseförlopp som kom att kallas "The Winnebago war", den enda väpnade konflikten mellan USA och winnebagostammen.

Något krig i egentlig mening blev det aldrig då den lokala minuteman-milisen aldrig hittade indianerna som rörde sig längs Missisippifloden och utförde överraskningsanfall på nybyggare och flodtransporter. Frivilliga från andra stammar som sauk och potawatomi anslöt sig till kriget och deltog i anfallen på vita bosättningar. Kriget krävde totalt mindre än 20 dödsoffer på båda sidor. Inför hotet att reguljära trupper skulle anlända inom kort för att slåss mot indianerna kapitulerade dessa överraskande 27 september. Några få indianer avrättades och fredsavtal slöts i augusti 1828 i Green Bay då winnebagostammen och övriga inblandade indianer tvingades avstå från alla rättigheter till norra delen av Illinois för drygt 500 000 dollar. Senare (1830) slöts ytterligare kompletterande avtal med saukindianerna. De i praktiken påtvingade villkoren i fredsavtalen ledde oundvikligen till ett nytt krig i området, det s k "Black Hawk-kriget" 1832, vilket dock inte winnebagostammen deltog i.

Winnebagoindianerna har numera delats upp på två stammar, en i Wisconsin och en i Nebraska. Det beror på att USA:s regering i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tvångsförflyttade en stor del av dem till indianreservat i Nebraska. Det har bland annat lett till vissa språkliga skillnader och till att de två grupperna numera officiellt räknas som olika stammar. Winnebagoerna i Nebraska kallar sig numera winnebagoer medan deras stamfränder i Wisconsin kallar sig "Ho-Chunk" ("big speech"), vilket varken är historiskt eller språkligt korrekt men sannolikt en medveten anpassning till den gamla myten om winnebagoerna som det ursprungliga siouxfolket.

[redigera] Referenser

• P.V. Lawson: "The Winnebago tribe" i Wisconsin Archeologist vol 6:3 (Milwaukee 1907).
• Paul Radin: The Winnebago tribe (University of Nebraska press, Lincoln 1990).
• Carl Waldman, Encyclopedia of Native American tribes (New York 1999)