Wilhelm Peterson-Berger
Wikipedia
Olof Wilhelm Peterson-Berger, född 27 februari 1867 i Ullånger, Ångermanland, död 3 december 1942 i Östersund, svensk tonsättare och musikskriftställare, en av de främsta nationalromantiska svenska tonsättarna.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Peterson-Berger var äldsta barnet till lantmätaren Olof Peterson och Sofia Wilhelmina Berger, båda från Dalsland. När han föddes bodde familjen i Ullånger, men den största delen av hans uppväxt tillbringades i Burträsk och Umeå. Efter studentexamen 1885 studerade han vid musikkonservatoriet i Stockholm i fyra år, där han tog organistexamen samt studerade komposition. Därefter fortsatte han sina studier under ett år i Dresden. Sommaren 1889, innan han reste till Tyskland, besökte han Jämtland för första gången, vilket gav honom en stor upplevelse och blev början på hans starka band till detta landskap. I början av 1910-talet manifesterade han detta genom att bygga ett sommarhus på Frösön i Jämtland, vilket fick namnet Sommarhagen.
Efter året i Dresden flyttade Peterson-Berger tillbaka till Umeå och arbetade där som musik- och språklärare under ett par år. Under samma period var han även dirigent för Umeå musiksällskap. Därpå tackade han ja till ett erbjudande att arbeta som musiklärare i Tyskland, men stannade bara något år och återvände ännu en gång till Norrland. År 1895 flyttade han till Stockholm, där han fr o m 1896 blev musikkritiker vid Dagens Nyheter. Som sådan blev han omstridd och känd som mycket vass. Han gick till angrepp mot tonsättare som Wilhelm Stenhammar, Hugo Alfven och Natanael Berg. Den vassa pennan fick till följd att han skaffade sig många fiender inom musiklivet, vilka vände sig emot honom som tonsättare. Förutom ett avbrott åren 1908-11, då han i stället var verksam som operaregissör på Kungliga Teatern (Stockholmsoperan), fortsatte Peterson-Berger som musikrecensent fram till 1930. I och med detta lämnade han också Stockholm och bosatte sig permanent på Frösön.
Mindre känd är hans tidiga antisemitism, som dock inte ledde till sympatier för nazismen, vilken han tog starkt avstånd ifrån så tidigt som 1933.
[redigera] Peterson-Berger som tonsättare
Peterson-Berger var influerad av framför allt Grieg och Wagner. Han är kanske mest känd för en rad pianostycken i nationalromantisk anda. De mest folkkära styckena ingår i samlingarna Frösöblomster 1-3, till exempel Vid Frösö kyrka och Sommarsång. Han tonsatte också många dikter av nordiska författare, bl a Erik Axel Karlfeldt (till exempel Aspåkerspolska).
Som orkesterkompositör är Peterson-Berger mindre känd. Det bör framhållas att orkesterverken ger en betydligt bredare och djupare bild av hans personlighet som tonsättare än de mindre verken. Han var i de större verken medvetet okonventionell och starkt personlig, men möjligen var hans kompositionsstudier inte tillräckligt högkvalificerade för att han skulle bli en hantverksmässigt säker tonsättare i de större musikaliska formerna. Den kritik mot Peterson-Bergers större orkesterverk som har framförts av svenska musikvetare har handlat om brist på övergripande helhetskänsla samt en benägenhet att ibland begå stilbrott. Orkestreringen av verken kan sägas vara okonventionell på både gott och ont. Det är möjligt att de fiender Peterson-Berger skaffade sig genom sitt kritikerskap har påverkat den gängse bilden av hans verk genom att uppförstora hans brister. Dessa påstådda brister lyser dessutom med sin frånvaro i utländsk press.
Peterson-Bergers symfonier är fem till antalet. Samtliga har namn och är programmusikaliska, eller snarare idemusik som P-B själv kallade det. Den tredje, Same Ätnam, som målar en bild i toner av Lappland, brukar framhållas som mest lyckad och intresseväckande. I de tre första symfonierna har varje sats en beskrivande rubrik. Peterson-Berger komponerade också en violinkonsert, som brukar anses som det mest lyckade orkesterverket i hans produktion. Denna saknar all form av litterärt program.
Peterson-Berger var också operatonsättare, som sådan mest känd för Arnljot som kan ses som en av Sveriges "nationaloperor".
Även om Peterson-Berger var nationalromantiker var han inte enbart intresserad av nordisk kultur utan också av medelhavsländernas. Detta hörs bl a i symfonin Sunnanfärd, som skildrar en tänkt eller drömd resa från Norden till Grekland och åter, samt i pianosviterna Anakreontika och Italiana.
[redigera] Verk i urval
[redigera] Orkesterverk
- Symfoni nr 1 i Bb-dur, Baneret, 1889-1903, omarbetad 1932-33. Satstitlar: "När vi först drogo ut", "Mellan fedjerna", "Vid hjältebåren", "Mot nya vårar".
- Symfoni nr 2 i Ess-dur, Sunnanfärd, 1910. Satstitlar: "Stiltje - Seglats", "Rosenstaden: Dionysoståget - I Eros tempel - Symposion", "Hemlängtan - För sunnanvind".
- Symfoni nr 3 i f-moll, Same Ätnam (Lappland), 1913-15. Satstitlar: "Forntidsbilder", "Vinterkväll", "Sommarnatt", "Framtidsdrömmar".
- Symfoni nr 4 i A-dur, Holmia, 1929
- Symfoni nr 5 i h-moll, Solitudo, 1932-33
- Violinkonsert i fiss-moll, 1915-1928
- Romans i d-moll för violin och orkester, 1915
[redigera] Operor
- Ran, 1895-1900
- Arnljot, 1907-09
- Domedagsprofeterna, 1912-1917
- Adils och Elisiv, 1921-24
[redigera] Pianomusik
- Frösöblomster, 1896, 8 stycken, bl a Sommarsång, Lawn tennis, Till rosorna, Gratulation och Vid Frösö kyrka
- Frösöblomster II, 1900, 6 stycken
- Frösöblomster III: I sommarhagen, 1914, bl a Intåg i Sommarhagen
- Sex låtar för klaver, 1897
- Färdminnen, 1908
- Earina, 1917, 7 stycken
- Italiana, 1922
- Anakreontika, två häften, 1924 och 1936
