Wilhelm Flensburg
Wikipedia
Wilhelm Flensburg, född 3 augusti 1819 i Södra Rörums socken i Malmöhus län, död 31 oktober 1897.
Blev 1834 student vid Lunds universitet och 1841 filosofie doktor. 1847 förordnades han till docent i systematisk teologi, prästvigdes 1849 och utnämndes samma år till teol. adjunkt samt kyrkoherde i Stångby prebendepastorat. Efter att på förordnande ha skött åtskilliga professurer inom teologiska fakulteten utnämndes han 1858 till professor i dogmatik och moralteologi samt till kyrkoherde i Hällestads prebendepastorat. 1860 blev han teol. doktor, var vid riksdagen 1865-66 fullmäktig för Lunds stift samt utnämndes 1865 till biskop över nämnda stift och prokansler för Lunds universitet. Vid jubelfesten i Lund 1868 var Flensburg promotor inom teologiska fakulteten. Såsom självskriven ledamot deltog Flensburg 1868, 1873, 1878 och 1883 i kyrkomötena och var vid de två sistnämnda vice ordförande i kyrkolagutskottet. Av sjukdom hindrades han att bevista de följande kyrkomötena. Han tillhörde även den kommitté, som tillsattes 1872 för att ombesörja en revision av 1686 års kyrkolag.
Flensburg var, jämte Ebbe Gustaf Bring och Anton Niklas Sundberg, redaktör för Svensk kyrkotidning (1855-63) och utgav för övrigt från trycket åtskilliga akademiska avhandlingar och program samt predikningar och religiösa tal. Bland de förra märkas De vero sensu parabolce Lucce XVI: 19-31 (1849), Om Guds allestädes närvarelse (1847), Kritisk framställning af Schleiermachers lära om försoningen (1865), Om den naturliga viljans förmåga i andligt hänseende (1868) med flera. Efter hans död ha utkommit Kyrkliga tal (1897-98).
Far till professorn i sanskrit Nils Flensburg.
| Företrädare: Fredrik August Wahlgren |
Rektor för Lunds universitet 1865-1866 |
Efterträdare: Carl Jacob Ask |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
