Vishnu

Wikipedia

Vishnu (sanskr. Visnus), en indisk gudomlighet, som liksom så många andra indiska gudar var en solgud, sannolikt en stams eller några få samhöriga stammars förnämste gud. Emellertid framträder Vishnu mycket litet i "Rigveda", men vinner under tidernas lopp alltmera i betydenhet, sannolikt i sammanhang med den växande betydelsen av den stam eller de stammar, inom vilka han företrädesvis dyrkades.

I egenskap av en populär solgud uppfattad som den verksamme, den "verkande", berättades han ha med tre steg genomvandrat hela luftrummet. Det är icke osannolikt, att detta var det populära uttrycket för solens ställning vid dess uppgång, middagshöjd och nedgång ("Vishnus tre fotspår"). Omhändertagen av den bramanska teologin och kulten, utbildades denna myt till en dogm om Vishnus identitet med Soma eller Agni i deras tre manifestationsformer: på jorden, i himmelen och i den osynliga, mystiska världen.

Speciellt uppfattades den osynliga världen som Vishnus egentliga uppehållsort, källan och upphovet för allt ljus. I förhållande till hans tillvaro i denna osynliga värld kom hans tillvaro i den synliga himlen och på jorden att uppfattas som synliga tillvarelseformer av den i egentlig mening osynlige, i det mystiska dolde guden. Det är säkert ur denna grundtanke, som man har att härleda den senare vishnuismens tro på hans olika avatarer ("nedstigningar") eller inkarnationer. Den ursprungliga Vishnu-konceptionen torde emellertid ha fattat Vishnu som det i allt levande befintliga själsväsendet (anima), som är närvarande och meddelar sig i prokreationer och representerar livs- och uppehållsprincipen hos alla levande väsen (Johansson, "Solfågeln i Indien" 1911). Häri ligger också det ursprungliga fröet till avataraföreställningen.

Var Vishnu ännu i "Rigveda" mindre framträdande, är han däremot redan i "Yajurveda" ett högst förnämligt kultföremål: han identifieras med offret, denna den egentliga bramanismens förnämsta frambringelse och såsom mäktigast verkande ansedda företeelse i hela tillvaron. Denna identifikation har i den bramanska dogmatiken sannolikt kommit till stånd därigenom, att Vishnu identifierades med Agni och Soma, prototyperna för alla offrare och offer, och därigenom, att man tolkade hans namn som "den genom offer - ty varigenom annars? - verksamme, verkande". Ett annat mytdrag är Vishnus nära förbindelse med andra mäktiga gudar, såsom Pushan, men framför alla Indra, såsom vars hjälpare han enligt legenden uppträder i dennes strid mot regntrollen. Alla dessa omständigheter hade vid vedatidens slut höjt Vishnu från hans obemärkta plats som en mindre stamgud till det bramanska offrets förnämste dogmgud.

I "Mahabharata" är Vishnu faktiskt Gangesländernas förnämste gud. Till denna ståndpunkt hade han kommit såväl genom de redan framhållna orsakerna som framför allt därigenom, att de stammar, inom vilka Vishnu torde ha varit den förnämste populäre guden, blivit de politiskt mäktigaste i det egentliga Gangeslandet. Där utbildades den specifika vishnuismen. Men för att även andra stammars, speciellt bergstammars, gud Shiva (ursprungligen Rudra) skulle kunna inordnas i det bramanska systemet, framkonstruerades ur offret en tredje potens, Brahman, och så uppstod den indiska s.k. trimurti (treenighet), i vilken dock Vishnu och Shiva var de egentligen personliga och levande tänkta gudarna. Det är huvudsakligen i två processer, som vi kan iaktta Vishnus utveckling till högste gud inom den specifikt vishnuitiska bramanismen:

sammansmältning med vissa stammars specialgudar, såsom Hari, Janardana, Vasudeva (eller Purushottama, Narayana), varför han också uppträder med dessa namn, och
Vishnus inkarnationer eller "nedstigningar" (avatarer). Denna dogm har en viss motsvarighet i buddhismen, inom vilken dogmen om Buddhas olika "återfödelser" i olika skepnader på jorden redan tidigt utbildade sig, men den hade tydligen sina grundförutsättningar i det redan framhållna vediska åskådningssättet rörande Vishnus tre uppehållsorter.

Ja, man har anledning förmoda sammanhang med vissa förvandlingsmotiv inom den iranska mytologin. Vad som är specifikt buddhistiskt i dogmen om Vishnus inkarnationer är den tydliga inverkan från själavandringsläran. Den bestod framför allt i Vishnus identifiering med olika stamheroer eller stamhjältar, vilka uppfattades som Vishnus synliga uppenbarelseformer i tiden. I synnerhet viktig är hans identifikation med Krishna i "Mahabharata" och Rama i "Ramayana". Läran om Vishnus inkarnationer nådde vidsträckt användning för att göra Vishnu till medelpunkten i en hel rad av de viktigaste sago- och mytkretsarna och därigenom i största delen av Gangeslandet förskaffa honom erkännande som den högste guden. Antalet av inkarnationer anges olika, mest tio. Inkarnationsdogmen var säkert utbildad före 300 f.Kr. Ty den hos Megasthenes beskrivne s.k. indiske Herakles är tydligen Vishnu, speciellt under inkarnationsformen Krishna. Ännu i dag gäller Vishnu, särskilt i Gangeslandet, som den förnämste bekännelseguden.

Den speciella form av hinduismen eller den moderna bramanismen, som kallas vishnuismen, omfattar största delen av det centrala Indiens befolkning. Vishnu, livskraftens gudom, vilken som den förnämste guden i den indiska panteismen genomtränger hela naturen och uppehåller den, sover, enligt den indiska tron, under regntiden på ett lotusblad, som simmar i världshavet. Därefter uppvaknar han till ny verksamhet. Han avbildas enligt den indiska medeltida mytologin med fyra armar, bärande en klubba samt försedd med mussla och diskus. Han rider på en fågel, Garuda, ursprungligen solfågeln. Hans gemål är skönhetens och lyckans gudinna, Shrì eller Lakshmi, även kallad Indira, något, som torde antyda, att Indrakulten småningom överflyttades på Vishnu, i det att Indras förnämsta drag överfördes på honom, ja Indra kanske rent av uppgick i eller identifierades med Vishnu.

[redigera] Vishnus avatarer

Matsya
Kurma
Varaha
Narasimha
Vamana
Parashurama
Rama
Krishna
Siddhartha Gautama, Chaitanya, Balarama m.fl. beroende på religion
Kalki, dvs tiden under apokalypsen.

Egentligen hörde Vishnu hemma i paradiset Vaikuntha, men eftersom han bryr sig om människorna nedstiger han ofta till dem för att ge vägledning och skydd.

Guden Brahma sägs ha fötts i en lotusblomma som växte i Vishnus navel när denne låg och sov.