Torbjörn Nilsson
Wikipedia
Torbjörn Nilsson, född 9 juli 1954, fotbollsspelare (anfallare) och tränare.
Torbjörn Nilsson började i Jonsereds IF där han öste in mål och fortsatte i IFK Göteborg där han slog igenom i slutet av 1970-talet. Han fick också debutera i det svenska A-landslaget. Nilsson hade en mindre lyckad proffssejour PSV Eindhoven innan han kom tillbaka till IFK Göteborg och nådde stora framgångar med segern i UEFA-cupen 1982 som topp. Han gjorde en ny proffssejour, nu FC Kaiserslautern, men kom ganska snart tillbaka till IFK Göteborg innan han varvade ner i Jonsereds IF och påbörjade en tränarkarriär. Nilsson anses av många som en av Sveriges absolut bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Det låga antalet landskamper beror på att han under fler år valde att inte spela i landslaget, efter en konflikt med förbundskapten Lars "Laban" Arnesson, som inte ville att landslaget skulle spela med de framgångsrika spelsystem som IFK Göteborg och Malmö FF hade skördat Europacupsframgångar med. Torbjörn Nilsson själv har snarare pratat om att han inte kände sig hemma i landslaget. Kallas i Göteborgsområdet populärt för "Gud" av IFK-fans.
Torbjörn Nilsson var senast förbundskapten för Sveriges U21-landslag i fotboll och ryktas ofta som IFK Göteborgs nästa tränare.
[redigera] Meriter
- A-landskamper: 28 (9 mål) (1976-1985)
- VM i fotboll: 1978 (1 match)
- Uefacupmästare: 1982
- Svensk mästare: 1982, 1984
- Svensk cupvinnare: 1979 och 1982
- Guldbollen: 1982
- Fair Play-priset 1985
- Invald i Svensk fotbolls Hall of Fame
[redigera] Klubbar (som spelare)
- FC Kaiserslautern (1982-1984)
- PSV Eindhoven (1976-1977)
- IFK Göteborg (1974-1976), 1977-1982 och 1984-1986) (331 mål)
- Jonsereds IF (?-1973, 1988-1989)
[redigera] Tränaruppdrag
- Sveriges U21-landslag (2002-2004)
- BK Häcken (2001)
- Västra Frölunda IF
- IK Oddevold (1994-1996)
- Örgryte IS (1991-1993)
- Jonsereds IF
