Sveriges historiska unioner
Wikipedia
Redan under förhistorisk tid fanns troligen unioner i form av kungar som lade under sig större områden, där Sverige var en del. Sagorna berättar bland annat om Ivar Vidfamne som under 600-talet skulle ha skapat en union innefattande såväl Sverige, Danmark och Norge som områden i England och längs östersjöns östra kust, vilken sedan skulle upplöst genom slaget vid Bråvalla.
Under historisk tid har Sverige ingått union med en rad stater, varav flertalet är att beteckna som dynastiska unioner (så kallade personalunioner):
- Norge, 1319-1343 (personalunion).
- Mecklenburg, 1384-1389 (personalunion).
- Kalmarunionen (med Danmark och Norge), 1397-1521 (personalunion / realunion).
- Pommern-Stolp, 1397-1439 (personalunion).
- Oberpfalz, 1443-1448 (personalunion).
- Polen-Litauen, 1592-1599 (personalunion).
- Stralsund, 1628-1648 (försvarsunion).
- Pfalz-Zweibrücken, 1681-1718 (personalunion).
- Hessen-Kassel, 1730-1751 (personalunion).
- Norge (Svensk-norska unionen) 1814-1905 (personalunion / realunion).
- Skandinaviska myntunionen (Danmark och Norge), 1873-1924 (valutaunion).
samt
- Nordiska passunionen från 1954 (passunion).
- EU från 1995.
[redigera] Se även
- Union (förgreningssida)
- Union (statsvetenskap)
- Lista över unioner
- Konfederation
- Federation
- Förbundsstat
- Förbund
- Självstyre
- Autonomi
- Överstatlighet
- Mellanstatlighet
- Allians
- Entent
- Konvention
- Tullunion
- Schengensamarbetet
- EMU