Stickel
Wikipedia
Stickel är ett verktyg med en vass spets som används för att rista eller gravera in mönster i ett hårt material. En stickel hyvlar av material, med handkraft, från ytan som bearbetas.
Under yngre stenåldern tillverkades sticklar av flinta med smal, tvär egg och användes som mejsel eller kniv vid tillverkning och ristning av ben- och hornföremål.
En modern stickel är tillverkad av härdat stål med en mycket vass, slipad spets och har ett trähandtag och hålls oftast i handen. Den används till exempel av en gravör för att gravera i metall. Spetsen har olika utseende med varierande bredd och undersida vilket ger olika mönster och stickeln dess olika namn. Exempel på namn är flackstickel, bollstickel och spetsstickel. Spetsvinkeln på en stickel varierar med materialet som graveras. Till mjukare material till exempel guld, silver koppar och mässing, är den cirka 45 grader. Vid gravering i stål använder man sig av 60-80 graders spetsvinkel. Ökad vinkel innebär större hållfasthet för stickelspetsen, samt att det krävs större kraft för att gravera.
