Solvända

Wikipedia

?Solvända
Solvända, underarten glabrum (H. nummularium ssp. glabrum)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Malvales
Familj:	Solvändeväxter Cistaceae
Släkte:	Solvändor Helianthemum
Art:	Solvända H. nummularium
Vetenskapligt namn
§Helianthemum nummularium Auktor: (L.) Mill.


Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Solvända (Helianthemum nummularium, tidigare Helianthemum vulgare) är en lågväxt, flerårig ört i familjen solvändeväxter. Stamsystemets nedersta del är förvedad, så att den i likhet med en buske övervintrar med sina knoppar ovan jord. Eftersom stjälkarna är örtartade så blir den dock inte särskilt hög. Solvändan är därför ett mellanting mellan ört och småbuske, en så kallad dvärgbuske. Den växer uteslutande på ängsbackar, gräsbevuxna kullar och även hedartad mark. Ju torrare och kalare växtplatsen är, desto tjockare och hårdare förvedad blir stammens basala del. Bland högt gräs och i skuggiga backar blir växten högre, smärtare och vekare.

[redigera] Utbredning

I Skandinavien finns solvändan i södra Finland samt i södra och mellersta Sverige.

[redigera] Blomma

Blommorna är gula och har fem foderblad, fem kronblad, vanligen omkring 100 ståndare och tre fruktblad som bildar en enrummig frukt. Blomningen är kortvarig. Nektar saknas och alltså är det ståndarmjöls- eller pollenblommor. Ståndarna är känsliga och rörliga. Om strängarna vidrörs på sin utåtvända sida böjer de sig utåt mot kronbladen, så att den anländande insekten inpudras med pollen. På samma gång blir pistillen friställd i blommans mitt för att säkrare kunna pollineras med främmande ståndarmjöl.

Solvändan behöver starkt ljus och värme för att öppna blommorna helt. De öppnar sig mot solen och mer eller mindre följer denna under dagens lopp (därav namnet solvända). Redan tidigt på eftermiddagen sluter sig hyllet. Av foderbladen är nämligen tre större än de övriga och oliksidigt förtjockade av fastare ribbor, och det är de som sluter sig och tvingar blomkronan att följa med. Efter befruktningen förblir dessa foderblad som skyddsorgan hårt tryckta intill fruktanlaget, som nu även genom blomskaftets karpotropiska krökning avlägsnas från den plats, där blomningen ägt rum. Först då fröhuset är moget och ska öppna sig, släpper foderbladen sitt hårda grepp runt det.

[redigera] Blomställning

Blomställningen hos solvändan liknar en klase, där endast en blomma i sänder står i blom. Men klasen är skenbar. I en äkta klase sitter varje blomskaft i vinkeln av sitt skärmblad. Hos solvändan däremot är skärmbladen inte placerad direkt nedanför, utan bredvid eller ofta något högre än närmaste blomskaft. Detta förklaras med att blomskaftet är den huvudaxel som skärmbladet bärs upp av. Ur skärmbladets bladvinkel framkommer den biaxel som bildar den skenbara huvudaxelns (i rät linje fortgående) fortsättning men med sin topp slutar som blomskaft till närmast högre belägna blomma. I en klase kommer alla blomskaften fram successivt som biaxlar till en och samma huvudaxel. De är alla av samma generation, alla syskon, men allt yngre och yngre. Hos solvändan däremot är blomställningen ett ensidigt knippe, således en generation yngre än denna. Generationerna blir lika många som blommorna, och den så kallade huvudaxeln är endast skenbar för den är en skottkedja (ett sympodium). Hos solvändan tillkommer slutligen det egendomliga fallet, att blomskaftet, det vill säga den svaga och fina huvudaxeln, sammanväxer med sin kraftigare biaxel ända upp till närmast högre skärmblad, där blomskaftet frigör sig från den skenbara huvudaxeln.