Sofia av Nassau
Wikipedia
Sofia av Nassau (Sophia), svensk drottning, född 9 juli 1836, död 30 december 1913, gift 6 juni 1857 med den blivande svenske kungen Oscar II. Dotter till hertig Wilhelm av Nassau och Pauline av Württemberg.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Sophias far dog när hon var tre år, och hennes mor när hon var 20. Hon växte upp på slottet Biebrich vid Rhen. Den 6 juni 1857 vigdes hon vid Sveriges arvprins Oscar (II) hemma på Biebrich. Två veckor senare anlände de nygifta till Sverige och mottogs av ett jubel som "aldrig verkade ta slut". Sofias och Oscars hem blev arvfurstens palats. Från och med ankomsten till hovet sågs hon som den fasta punkten där.
Politiskt tog Sofia avstånd från den vid svenska hovet förhärskande franska kulturen, särskilt om det gällde liberalismen eller katolicismen. Att hennes make Oscar II såsom regent senare skulle närma sig Tyskland, torde vara ett resultat av Sofias sympatier.
Kung Oscar I var mycket sjuk, och hovet som kronprinsregenten Karl (XV) förde var allt annat än stillsamt. Många sorger drabbade den kungliga familjen under Sofias första tid där, först avled kungen efter en lång tids sjukdom, och humöret var efter arvprinsens bortgång redan 1854 dämpat. Drottning Lovisa kunde inte få fler barn och det enda barnet kungaparet hade var en dotter. Sofia blev drottning Lovisas stöd och fasta punkt.
Med tiden blev hon van att få ha ett finger med i det mesta som hände i familjen, hon var mycket ansedd för sin stora allmänbildning. Ändå beskrivs Sofias uppträdande som enkelt och behagligt och det ansågs vila lugn och måtta över hela hennes väsen.
[redigera] Barnen föds
Den 16 juni 1858 föddes Sofias och Oscars första barn, prins Gustaf. Året därpå föddes Oscar och på vintern 1861 Carl. Fyra år senare, 1865, föddes Eugen.
Oscar II liksom sin bror botaniserade friskt bland kvinnor på annat håll och Sofia var i början av sin tid tvungen att fly Stockholm för att inte brytas ned av Oscars öppna affärer.
Sofia var också klen till hälsan och detta förvärrades med åren. Hon led av blodbrist, olika former av kramper, värk i benen och obehag åt hjärtat. Hon opererades också för ovariotomi 1887. Operationen gick bra, men efter den fick Sofia mycket svårt att gå. Hon kördes oftast omkring i den tidens rullstolar och bars på bärstolar. Under dessa perioder av långvarig vila fick hon tillfälle att läsa en hel del. Det var detta som var grunden till hennes stora allmänbildning. Hennes egen sjukdom och en djup religiositet ledde till att hon ägnade sig åt åtskillig välgörenhetsverksamhet, bland annat genom att upprätta Sofiahemmet och genom att verka för utbildning av sjuksköterskor.
Hon blev Tante Sophie med hela kungafamiljen och det var till henne alla medlemmar kom för att söka råd eller tröst. Hon myntade många uttryck, till exempel "Nur anfangen, sagt Tante Sophie" (börja bara, så går det, säger tant Sophie). En sak kunde hon dock inte rå på. Den kandidat som hon hade för lämplig åt sin äldsta son att gifta sig med visade sig sedan inte alls vara ett bra parti. Förutom att drottning Sofias släkt och nya kronprinsessan Victorias släkt hade krigat, visade sig Victoria vara alldeles för militant för att passa Sofias smak. Drottningen gjorde vad hon kunde för att hindra kronprinsessan att leva ut sina idéer och höll till slutet ett vakande öga på sin efterträdare på drottningtronen.
Sofia väckte en viss sensation när hon beslutade att hennes söner skulle gå tillsammans med vanliga barn i en offentlig pojkskola. Tidigare hade alla prinsar undervisats av privatlärare hemma på slottet. Prinsessan började allt mer engagera sig i väckelserörelsen. Pastor Gustav Emanuel Beskow vann ett mycket stort förtroende hos henne. Med insamlade medel, främst gåvor från Sofia, lät han bygga Blasieholmskyrkan. Det är för övrigt han som driver Beskowska skolan i vilken Sofias söner sattes.
I september 1872 avled Karl XV och Oscar II blir kung av Sverige. Sofia kröntes till Sveriges och Norges drottning tillsammans med sin man den 12 maj 1873.
[redigera] Sjukvrdsengagemang
Sofia var mycket imponerad av Florence Nightingale och hade läst mycket litteratur av henne. Hon hade också besökt sjukhus i London. Ur detta växte idén fram hos henne om att ge unga bildade kristna kvinnor en bra sjuksköterskeutbildning. Den 1 januari 1884 startade hon "Hemmet för sjuksköterskor" där fyra sjuksköterskor utbildades helt på bekostnad av drottningen. Föreståndarinna på hemmet blev Alfhild Ehrenborg som fått sin utbildning av Florence Nightingale och dessutom av denna försetts med lämplig litteratur för undervisningen.
Men då hennes sjuksköterskor mötte ett hårt motstånd inom den etablerade sjukhusvärlden och drottningen fått nog av alla samarbetssvårigheter lägger hon tillsammans med Oscar den 14 december 1887 grunden till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem, Sophiahemmet. Hemmet planerades och inreddes efter den senaste vetenskapen, men samtidigt hemtrevligt. Tio år senare hade 6 557 patienter vårdats på hemmet och 166 sjuksystrar fått den två år långa utbildningen och erhållit skötersketecknet.
[redigera] De sista åren
Sofia tillbringade helst sina somrar i Norge och från 1892 bodde hon på gården Skinnarböl nära Kongsvinger. Drottningen var mycket omtyckt i Norge och 1904, den sista sommaren hon tillbringade där, lär hon på sin makes fråga vad hon önskade till sin födelsedag ha svarat, "fred mellan folken".
Efter sin makes död 1907 drar sig Sofia tillbaka från offentligheten. Sitt sista offentliga framträdande gjorde hon den 3 december 1913 då 15 elever skulle invigas som Sophiasystrar, däribland hennes barnbarn, Oscars dotter, Maria.
Sofia avled den 30 december 1913 omgiven av sin stora familj.
[redigera] Källor
 |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
| Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
