Släkt
Wikipedia
Släkt är en benämning för personer som är förenade genom blodsband eller äktenskap. Det ligger till grund för bland annat fördelning av arv, och utgör grunden för släktnamn. Adliga släkter, eller i historiska sammanhang äldre släkter från Skandinavien kallas ibland ätt.
Begreppet (en) släkt definieras ofta och av hävd som personer förenade genom agnatisk härstamning (härstamning på raka fädernelinjen) samt ingifta kvinnor. När det gäller adliga släkter eller andra s.k förnäma, brukar agnatisk härstamning kallas svärdssida. Släkt på kvinnosidan, brukar kallas kognatisk härstamning eller spinnsida. Detta språkbruk har uppkommit genom att sländan sågs som en kvinnlig symbol. Det råder dock olika uppfattningar om hur många generationer tillbaka släktskap på spinnsidan avser.
Begreppet släkt i rakt nedstigande led kommer från en äldre terminologi, med innebörden härstammar från, ättling eller avkomma till, den andra släktingen som refereras till. Uttrycket härstamma från NN i rakt nedstigande led som sedermera blivit så vanligt är en ren tautologi, och har aldrig i släktforskarkretsar varit någon synonym till exempelvis en härstamning på raka mans- eller kvinnolinjen.
Innehåll |
[redigera] Släkt - ordets betydelse
Ordet släkting är det mest allmänna av de övergripande orden och kan beteckna alla personer man har blodsband med, hur avlägsna de än är. Detta ord är bildat till substantivet släkt, som på norrönt hade feminint genus och i sin tur är lånat från lågtyska slechte 'härkomst, släkt, familj'. Det har ytterst ett ursprung i det germanska verbet slahan 'slå' och har då förmodligen bildats till det tillhörande substantivet motsvarande det svenska slag med betydelsen 'vara av ett visst slag', 'de som är av ett visst slag'. Ordet finns även i danskan och norskan. Isländskan använder i stället ordet ættingi, som är avlett till ätt på samma sätt som ättling samt orden frændi och frænka (jämför de svenska frände och fränka), som dock inte räknas som könsneutrala. I ordböckerna nämns även de sinsemellan besläktade orden skyldungur i isländskan och skylding i norskan, men dessa är numera sällsynt förekommande i båda språken.
[redigera] Ätt - ordets betydelse
Ordet ättling finns i svenska, norska och danska i betydelsen 'efterkommande, avkomma', och i isländskan i ættingi 'släkting'. Det är avlett av substantivet ätt, som i fornsvenskan hade betydelsen äga. Det betyder alltså egentligen 'den som hör till en (person)'. Ordet är ett speciellt nordiskt uttryck och finns inte i engelskan och tyskan. I betydelsen 'efterkommande' finns det inte heller i isländskan, som här i stället använder afkomandi. Liknande uttryck används även i de skandinaviska språken och i danskan ska ordet etterkommer vara det vanligaste.
[redigera] Släktskapsrelationer
- make
- maka
- far
- mor
- son
- dotter
- bror
- syster
- syskon
- farfar
- farmor
- morfar
- mormor
- kusin
- svåger
- svägerska
- måg
- farbror
- faster
- morbror
- moster
- syssling
- brylling
- pyssling
- trassling
- tremänning
- fyrmänning
- femmänning
[redigera] Övrigt
- Frände, släkting (ålderdomligt).
- Fränka, kvinnlig släkting (ålderdomligt)
- Kollateraler, personer som släktmässigt befinner sig på samma avstånd från en gemensam förfader, ex. barnbarn är kollateraler sinsemellan.
- Patronymikon, fadersnamn, efternamn bildat av faderns förnamn med tillägget -son eller -dotter, ex. Andersson, Andersdotter; användes allmänt i Sverige till omkring år 1900.
- Systkinabörn, betydelsen tycks växla mellan barn till ens syskon, syskonbarn och barn till två syskon, kusiner (ålderdomligt).
- Nästsyskonbarn, syssling (ålderdomligt).
