Sapfo

Wikipedia

Sapfo (attisk grekiska: Σαπφώ, Sappho, lesbiska Ψάπφα, Psappha), född cirka 615 f.Kr., död cirka 562 f.Kr., var en grekisk kvinnlig vislyriker från ön Lesbos.

Sapfo var gift med en rik man från Andros med vilken hon hade en dotter, Kleis. Hon levde på ön Lesbos och hade tagit sig en älskare vid namn Alkaios. Alkaios är den andre av Lesbos berömda lyriker. Sapfo är den första kända kvinnliga poeten i historien och anses ha drivit ett slags flickskola vars elever hon, enligt traditionen, förälskade sig i. Till dessa skrev hon senare bröllopsoden då de lämnade skolan för att gifta sig. Sapfo avslutade sitt liv genom att kasta sig ut i havet från en hög klippa. Mycket få fullständiga dikter är bevarade.

Uttrycket för kvinnlig homosexualitet kommer härifrån men Sapfo bör snarare betecknas som bisexuell och inte homosexuell. Göran Hägg menar i Världens litteraturhistoria att kopplingen till lesbianism är en efterhandskonstruktion; den stimulerades också av dekadenta författare under 1800-talet.

Enligt grekiska källor ledde Sapfo en thiasos - vilket kan betyda kultförsamling, skola, rituell grupp, förening för fester eller mysteriekult - det är osäkert vilken betydelse man bör lägga in i ordet i just hennes fall. Hennes dikter har tydligen ofta tillkommit för olika slags fester och rituella sammankomster, de anspelar på en rik flora av legender och myter - några kan vara fragment av rolldikter där den talande är till exempel en av Zeus älskarinnor - men de lånar också detaljer från vardagen. Samtidigt framträder hennes personliga särprägel, hennes röst starkare än hos någon tidigare lyriker. Genom dikter som Gudars like och Plejaderna sjunkit har hon ofta uppfattats som den första stora kärlekslyrikern i europeisk litteratur.

Andra fragment antyder att hon ibland deltog i en kult av Afrodite, fruktbarhets- och kärleksgudinnan; de religiösa kopplingarna i hennes poesi är omstridda, liksom hennes egen erotiska status.

Sapfo var allmänt dyrkad för sina sublima dikter som i många fall hade erotiska undertoner. Solon den vise sägs ha, när han hört en sång av Sapfo velat lära sig sången med en gång, när man frågade varför han hade så bråttom lär han svarat "Lär detta och sedan dö". Platon kallade henne för den tionde musan, och romare som Catullus och Ovidius var djupt inspirerade av henne.

Sapfo har fått ge namn åt den antika strofformen sapfisk strof. De tre första verserna har fem fallande versfötter enligt schemat troké, troké, daktyl, troké, troké, och följs av en fjärde vers med schemat daktyl, troké. Stofen som helhet har sålunda följande utseende (-, betonad stavelse; u, obetonad stavelse):

- u | - u | - u u | - u | - u      
- u | - u | - u u | - u | - u
- u | - u | - u u | - u | - u
- u u | - u

Dikterna finns publicerade i den engelska samlingen Lyra Graeca (Loeb Classical Library) med grekisk och engelsk text (senare fynd från uppgrävd papyrus har tillkommit). En svensk inventering med goda översättningar utgavs av FIB:s Lyrikklubb, Dikter och fragment 1999; tidigare har hon översatts av bl a Vilhelm Ekelund och Emil Zilliacus.