Röststyrka
Wikipedia
Röststyrka (även kallat fonationsstyrka) är ett mått på den styrka som en röst upplevs produceras med. Röststyrkan mäts i dess amplitud. Man skiljer på hur starkt en röst låter och dess fysikaliska styrka som anges i dB.
Röststyrkan kontrolleras med hjälp av i första hand det subglottala trycket, d.v.s. lufttrycket under stämläpparna, som i sin tur styrs av andningsapparaten. Ett högt subglottalt tryck gör att glottisvibrationerna och de resulterande tryckvågorna får stor amplitud. Även larynxmusklernas arbete och artikulationsapparaten påverkar röstens styrka.
En fördubbling av det subglottala trycket ger i genomsnitt en ökning av ljudnivån med ca 9 dB.
Slutningshastigheten i flödesglottogrammet bestämmer ljudnivån för vokalen och påverkar även den röststyrkan.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Fonetikens grunder av Olle Engstrand
- Röstlära av Johan Sundberg
- Rösten av Per Lindblad