Psykiatrisk tvångsvård
Wikipedia
Psykiatrisk tvångsvård kan i Sverige utan individens samtycke ges till den för vilken utfärdas vårdintyg, och som sedan vårdas med stöd av lag om psykiatrisk tvångsvård(LPT) (1991), och till den som av domstol på grund av brott dömts till vård, och sedan vårdas med stöd av lagen om rättspsykiatrisk vård(LRV) (1991).
Psykiatrisk tvångsvård sägs användas mycket restriktivt i Sverige; så långt som möjligt försöker man vårda patienten i öppenvård och i hemmet för att undvika utanförskap.
[redigera] LPT
För att bli intagen på tvångsvård enligt LPT måste tre villkor vara uppfyllda: 1. Patienten lider av en allvarlig psykisk störning 2. Patienten är i oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än med kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård 3. Patienten motsätter sig sådan vård eller det finns anledning att anta att vården inte kan ges med patientens samtycke
För intagning enligt LPT krävs en tvåläkarprövning. Om en legitimerad läkare vid en personlig undersökning finner att en patient uppfyller de tre villkoren för tvångsvård utfärdar han ett vårdintyg. Därefter (inom fyra dagar)ska en läkare med specialistkompetens i psykiatri undersöka patienten och besluta om vårdintyget ska gälla och i så fall fatta ett intagningsbeslut.(inom 24 timmer efter ankomst till vårdinrättning). Vårdintyg skall utfärdas på särskild blankett för att vara giltigt. Medicinsk behandling mot en patients vilja får ej göras utan stöd i tvångslagen (LPT/LRV)och först efter fattat intagningsbeslut. Om medicinering måste göras akut och innan intagningsbeslut gjorts, måste ett s.k. behandlingsbeslut fattas. LPT lagen är ett tillägg till HSL( Hälso- och sjukvårdslagen) för de som på grund av sitt psykiska tillstånd inte kan ta emot erbjudande om nödvändig vård och behandling ( vägrar eller kan ej göra grundat ställningstagande) eller saknar förmåga söka vård och behandling. Så lång möjligt ska vården och dess innehåll ges i samråd och samförstånd med patienten (HSL) också under tvångsvård. Tvångsvården ska upphöra så snart som det är möjligt eller vid den tidpunkt inte samtliga tre kriterier är uppfyllda. Tvångsvården kan alltid överklagas av patienten som alltid ska informeras om sina rättigheter till domstolsprövning av vården. Ett juridiskt ombud utses kostnadsfritt att bistå vid klagan. Ska tvångsvården fortsätta längre tid än fyra veckor ( 28 dagar) från ett inledande intagningsbeslut, måste chefsöverläkare eller av denne delegerad specialistkompetent läkare, ansöka om tillstånd i domstol (förvaltningsdomstol - länsrätt). Domstolen ska, om det inte är uppenbart obehövligt, anlita sakkunnig läkare - en oberoende specialistkompetent psykiater som förordnas av socialstyrelsen - vid prövning av tvångsvårdsmål (LPT/LRV).
Något krav att patienten ska vara en fara för sig själv eller annan finns inte. Detta är dock ett krav vid så kallad konvertering, dvs när en frivilligt inlagd patient överförs till tvångsvård. "Faran" för liv och/eller hälsa ska vara akut eller överhängande. Beslut om konvertering fattas av läkare med specialistkompetens i psykiatri varpå vårdintygsbedömning utförs av legitimerad läkare och beslut om intagning av specialistkompetent psykiater.
[redigera] LRV
Domstol kan döma en psykiskt störd lagöverträdare till vård enligt LRV med eller utan särskild utskrivningsprövning (SUP). Vid vård med SUP är det länsrätten som avgör när patienten ska skrivas ut, i annat fall ansvarig överläkare.
