Primitivism
Wikipedia
Primitivism betyder allmänt en strävan efter att återgå till primitiv livsföring och vänder sig emot den etablerade civilisationen som anses vara onaturlig. I mer specifik bemärkelse har ordet kommit att stå för vad som ibland kallas anarko-primitivism, en mer eller mindre anarkistisk strömning. Klassiska anarkister, undantaget en liten grupp extremradikala gröna anarkister, anser dock sällan att primitivismen är anarkistisk. Primitivister anser sig dock oftast vara anarkister och påstår att klassiska anarkister inte alls är anarkister. Primitivismen är inte uteslutande begränsad till en politisk ståndpunkt eller en livsstil, utan har dessutom manifesterats i konsten och litteraturen där eroticism är ett framträdande drag.
[redigera] Filosofisk- och politisk primitivism
Primitivister menar att den historiska utvecklingen från jägar-samlarfolk till ett civliserat samhälle ligger till grund för sociala missförhållanden och orättvisor, och människors psykiska problem. Deras mål är en deindustrialisering, avskaffandet av arbetsfördelning, specialisering och teknisk utveckling. Anarkismen är splittrad i fråga om primitivism. Primitivister kännetecknas av att de förespråkar återförvildning.
Primitivisterna räknar Rousseau och Thoreau som sina idéhistoriska rötter, men även den grundtanke de menar finns i de flesta religioner att det har funnits en tidigare gyllene tidsålder där människan var oskyldig och fri. Civilisation definieras ofta i rörelsen som den urbana kulturen, härlett från civis, stad. Som bevis för sin teori att civilisationen förstör människor framläggs ofta psykologiska skäl, att psykoterapi går ut på att ställa till rätta en alienerande uppväxt, samt att fjärmandet från naturen måste kompenseras med diet (jmf Stenålderskost). Fundamental är även tanken att barnet är det naturliga tillståndet, uppfostran och pedagogik av ondo.
[redigera] Primitivism i skönlitteraturen
De första årtiondena av 1900-talet kännetecknas i skönlitteraturen av olika former av civilisationskritik, ofta med marxistiska förtecken, men framför allt under tydlig påverkan från Sigmund Freud. En av de främsta primitivistiska författarna är engelsmannen David Herbert Lawrence (1885-1930), som i sina romaner gör uppror emot industrialismen, intellektualism, materialism, och den viktorianska sexualsynen som enligt honom förnekar den oskuldsfulla djuriskheten. I stället förespråkar han driften som människans ledstjärna, där i synnerhet sexualitetens betydelse för personligehten och välbefinnandet är fundamental. Ännu längre gick Henry Miller (1891-1980) som med sina pornografiska skildringar kritiserar kulturens, i hans tycke, mekaniska känsloyttringar.
