Paul von Lettow-Vorbeck
Wikipedia
Paul Erich von Lettow-Vorbeck, född 1870, död 1964, var en tysk general som försvarade Tyska Östafrika (nuvarande Tanzania) under första världskriget.
Tidigare hade Lettow-Vorbeck deltagit i stoppandet av boxarupproret i Kina 1901 och folkmordet på hererofolket i Tyska Sydvästafrika 1904-1908. När första världskriget bröt ut var han befälhavare i Tyska Östafrika och lyckades med dåligt utrustade tyska styrkor - till större delen infödingar - stå emot välutrustade brittiska soldater på upp till tjugo gånger storleken på hans armé. Efter två stora segrar 1914-15 så övertogs en värdefull tross och Vorbeck vann sina soldaternas förtroende. Genom skickligt utförd gerillakrigföring fram till 1918 så vann han ytterligare segrar över bl a den brittiske general Jan Smuts och undvek alla fällor som de allierade lagt ut för honom. Men eftersom Tyskland begärde vapenvila 11 november 1918 så var Lettow-Vorbeck tvungen att kapitulera (ge sig).
Efter kriget engagerade han sig politiskt och satt i riksdagen för det tysknationella partiet 1928-30. Han hade kontorstjänst under andra världskriget och beundrades av bl a Hitler själv, men Vorbeck tyckte inte om nazismen. Efter det andra världskrigets slut 1945 så levde Vorbeck i nära 20 år på en pension som britterna frivilligt skrapade ihop åt honom, däribland general Smuts. Lettow-Vorbeck anses som en av historiens skickligste gerillakrigare. Han har någon gång jämförts med historiens skickligaste härförare som Alexander den Store, Hannibal Barkas, Julius Caesar och Napoleon, men hans begränsade erfarenhet av hantera stora härar gör denna jämförelse irrelevant.
