Nybyggare
Wikipedia
Nybyggare är en person som kommer till en plats för att bygga hus och bosätta sig.
[redigera] Historia
När Stora nordiska kriget och ryssarnas härjningar efter den svenska ostkusten tog slut blev det stora födelseöverskott i Norrland under 1700-talet. När fortsatt hemmansklyvning inte längre var möjlig fick familjernas överflödiga söner bli nybyggare.
I Norrlands inland fanns stora obebodda områden. Den blivande nybyggaren valde en plats, och anhöll om syn hos landshövdingen. Sedan kom länsman med två nämndemän och upprättade ett syneinstrument. Nybyggaren fick sedan ett frihetsbrev, d.v.s. fri nyttjanderätt och skattefrihet i 15-20 år. När frihetsåren var till ända blev nybyggaren kronobonde och fick betala skatt utan att ha äganderätt. Så småningom kunde han kanske skattlösa sin jord och bli skattebonde med kungligt skatteköpsbrev.
Nybyggaren måste ha en hustru, och de hade brått den första sommaren. De måste samla ihop vinterföda till sin obligatoriska ko, och de måste bygga sig en liten stuga. De sådde ingen säd, men högg ned skog som fick ligga och torka. Nästa år brände man svedjan och sådde i askan. Om jordmånen visade sig god fick detta bli den första åkern.
Nybyggaren valde i allmänhet ett lakustralt läge, d.v.s. vid en sjö eller en älv. Orsaken var att fisket hade så stor betydelse för att hålla svälten borta. Men i mitten av 1700-talet spred sig insikten att om man slog sig ned på åsar och södersluttningar hade man större möjligheter att klara sig från den stora fasan - frosten. En natts frost och skörden var omintetgjord. Det betydde svält och nöd.
[redigera] Källa
- Lundkvist, Tyko: Av ris och rot. (1973)
