NEP
Wikipedia
NEP är en benämning på den nya ekonomiska politik som fördes i Sovjetunionen från dess bildande 1922 till slutet av 1920-talet. Politiken inleddes under Vladimir Lenins tid som statsöverhuvud och var i begränsad omfattning blandekonomisk. En viss del av böndernas skörd fick säljas på en fri marknad, och resten distribuerades via staten. En speciell klass av privata handlare, så kallade nep-män bildades som bedrev diverse handel med bristvaror. Nep-männen levde inget tryggt liv utan ofta arresterades för påstådda eller verkliga lagöverträdelser. Lenin hade vissa pragmatiska idéer om att släppa in utländska investeringar för att få fart på landets industri och ekonomi men mötte motstånd av politbyrån, huvudsakligen av Bucharin, Trotskij och Stalin. Under NEP-perioden skapades också nomenklatura, det vill säga en privilegierad kommunistisk ledarklass. 1923 hade förteckningen av centralutnämnda privilegierade funktionärer hela 5500 namn. Nomenklaturan-systemet levde vidare ända tills kommunismens sammanbrott vid slutet av 1980-talet. Avsikten med nomenklaturan var att skapa en betrod kontrollmekanism, men i verkligheten bildades ett "feodalt" system med personliga allianser, lojaliteter och korruption.[1] För film tilläts även utländskt sponsorkapital.
Under NEP-perioden introducerades dels en massiv läs/skrivbildning av befolkningen och dels en mer medveten kontroll av konstnärlig verksamhet i landet. Från början, då man saknade bolsjevikförfattare, accepterades radikala författare bara de hade vissa tydliga beröringspunkter med partiets linje - Trotskij kallade dem medpassagerare. Författare som Vladimir Majakovskij, Sergej Jesenin och Maxim Gorkij accepterades och var på partiets lönelista, trots att de av partiet inte betraktades som ortodoxa bolsjeviker. Majakovskij och Gorkij kom att anpassas till positiv skildring av partiets visioner för NEP. Jesenin och Majakovskij begick båda självmord, 1925 resp 1930. Marc Chagall försökte från början medverka till målarkurser för fabriksarbetare men kom snart på kollisionskurs med bolsjevikestetiken och valde att emigrera. Intellektuell diskussion om livets mening med anor i till exempel Dostojevskij försvann från scenen liksom Dostojevskijs verk. Våren 1922 deporterades ett dussin ledande ryska intellektuella, bland annat den världsberömde filosofen Nikolaj Berdjajev. Kyrkor motverkades genom, dels mord på flera biskopar, med motiveringen att kyrkan inte vilja sälja egendomar för att motverka svält, och dels genom att medverka till splittring.
När Josef Stalin kom till makten började man istället tillämpa planekonomi.
[redigera] Fotnoter
- ^ T.H.Rigby: The Origins of the Nomenklatura System (s.84-87);T.H.Rigby: Early provincial cliques and rise of Stalin;Robert Service: A History of Modern Russia
