MPEG-2
Wikipedia
MPEG-2 är en standard för avkodning av digitalt kodad video.
Då en samplad videosignal håller mycket hög datatakt, ca 270 Mbit/s, krävs någon typ av komprimering för att kunna lagra och distribuera digital video. Moving Pictures Expert Group, MPEG, tillsatte i början på 90-talet en kommitté för att ta fram en lämplig standard. MPEG hade tidigare tagit fram en standard för digital video med motsvarande VHS-kvalitet, avsedd för lagring på CD och videotelefon. Den standarden hette MPEG-1 och levererade datatakter upp till 1,5 Mbit/s. Den nya standarden skulle klara datatakter upp till 5 Mb/s, men visade sig bli betydligt generellare än man först trott, och kan användas till HDTV med datatakter på runt 20 Mbit/s. En DVD-film håller typiskt 3-5 Mbit/s.
MPEG-2 använder sig av DCT-transformering, följt av kvantisering, skurlängdskodning och variabellängdskodning. Dessutom använder MPEG-2 tre typer av bilder, I-, P- och B-bilder, där I står för Intra coded, P för Predictive coded och B för Bidirectionally predictive coded. I-bilderna är i princip JPEG-kodade bilder, medan P- B-bilderna tar hänsyn till tidigare och senare bilder. Videosekvenser har av naturen stor temporal korrelation, dvs. de liknar varandra. Detta tas hänsyn till i P- och B-bilderna med hjälp av rörelseestimering.
