Ministerstyre
Wikipedia
Ministerstyre innebär att regeringens ministrar har rätt att detaljstyra sitt departement, till exempel kan de gå in i och påverka beslutet i ett enskilt fall. Vid minsterstyre är ministern därför den som har det yttersta parlamentariska ansvaret för beslut. Ministerstyre är det vanligaste internationellt sett, med länder som Storbritanniens och USA. Sverige är dock ett land som inte har det.
I Sverige gäller att en minister absolut inte får påverka en tjänstemans beslut. Systemet har gamla anor i Sverige och landet anser att det ger en bättre rättssäkerhet. Systemet innebär bland annat att minstrar inte får uttala sig om enskilda fall, vilket är orsaken till att de normalt brukar svara ”jag kan inte uttala mig om detta fallet specifikt.” när media ställer frågor om till exempel något asyl- eller vårdfall.
I 11 kap. 7 § regeringsformen stadgas:
"Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag."
[redigera] Se även
[redigera] Böcker
- Anders Lindbom. (red.). (1997). Ministern och makten: Hur fungerar ministerstyre i praktiken?. . Översättning: . Stockholm: Finansdepartementet. sid. . SOU 1997:54.
[redigera] Externa länkar
- Regeringsformen (SFS-nummer 1974:152)
- 1997/98:KU25 Granskningsbetänkande Innebörden av begreppen ministerstyre och regeringens s.k. befälsrätt över myndigheterna]
