Marstrand
Wikipedia
| Marstrand Siffrorna avser orten |
|
|---|---|
| Folkmängd(2000) | 1 377 |
| Area(2000) | 88 hektar |
| Landskap | Bohuslän |
| Län | Västra Götaland |
| Kommun | Kungälv |
| Församling | Marstrand |
Marstrand är Bohusläns minsta stad, och en tätort i Kungälvs kommun. Den är belägen på två öar, Marstrandsön och Koön. Marstrandsön ligger längst ut mot havet, och hyser stadens centrum. Därifrån går personfärja till stadsdelen Arvidsvik på Koön, som har landsvägsförbindelse med fastlandet.
Det är en idyllisk trähusstad som om somrarna är ett betydande turistmål, och utgångspunkt för den årliga Marstrandsregattan. Invånarna är i genomsnitt välbärgade, och många arbetspendlar till Göteborg.
Innehåll |
[redigera] Historia
Marstrand grundades av kung Håkon IV på 1200-talet. Skeppsfrakt, handel och fiske har varit stadens huvudnäringar, men fisket har gått upp och ner kraftigt i takt med tillgången till sill, vilket har styrt stadens välfärd. Den har också drabbats av krig flera gånger under såväl dansk-norsk som svensk tid.
De traditionella näringarna gick tillbaka kraftigt under 1800-talet, men samtidigt blev Marstrand en av landets tidigaste och populäraste badorter, som fick extra hög status tack vare kung Oscar II:s årliga besök.
När allmän samfärdsel alltmer flyttades från sjövägen till landsvägen kom staden ohjälpligt i ett bakvatten: Den har inget naturligt omland, och ligger vid en avkrok, sett från landsvägsperspektiv.
[redigera] Viktiga årtal
- 1449: I Marstrand kröns Christian 1:e av Odelburg till kung av Norge.
- 1658: Marstrand och övriga Bohuslän blir en del av Sverige.
- 1666: Karlstens fästning börjar byggas, och är färdig 1720.
- 1775: Marstrand får frihamnsprivilegier av Gustav III, vilka dras in 1794.
- 1800: Marstrand får optisk telegraf.
- 1971: Marstrands stad upphör och uppgår i Kungälvs kommun
- 1991: Instöbron står färdig, och ger Koön färjefri förbindelse med fastlandet.
[redigera] Sillperioder
Åtta stora sillperioder har givit Marstrand goda tider:
- 970-1030
- 1175-1225
- 1420-1490
- 1556-1588
- 1660-1680
- 1747-1808
- 1878-1898
[redigera] Frihamnen
Marstrand fick 1775 privilegier som s.k. "porto franco", d.v.s. frihamn, efter italiensk förebild. Det innebar ett visst självstyre gentemot det övriga landet, med bl.a. religionsfrihet, frihet från skråtvång och fri invandring. Även brottslingar kunde få en fristad, under förutsättning att de anmälde sitt brott till stadens myndighet.
I ett konfliktfyllt Europa var frihamnen i Marstrand ett gott alternativ för handlare. Inte minst kom hundratals fartyg från Amerika, som hade satts i blockad av England med vilka man låg i krig.
Religionsfriheten ledde till invandring av ett flertal judar, mot vilka det rådde starka restriktioner i övriga landet. Som mest bodde ett hundratal judar i Marstrand, främst hantverkare och handelsmän och deras familjer, och Skandinaviens första synagoga inrättades här. Den judiska kolonin blev dock inte så långvarig, utan skingrades snart och flyttade, främst till Göteborg.
Frihamnsprivilegierna, i kombination med att man dessutom var inne i en period med god silltillgång, gjorde Marstrand till en av landets förmögnaste städer. Många lockades till staden och befolkningen tredubblades på kort tid från runt 500 till 1 500.
Den svenska staten tjänade dock inte så mycket på frihamnen som man hade räknat med, inte minst p.g.a. en omfattande smuggling. Stadens styresmän tyckte dessutom att det kunde vara nog med brottslingar utländska handlare, och begärde att frihamnsprivilegierna skulle dras in, vilket skedde 1794, varefter en befolkningsminskning startade.
Vad man inte hade räknat med var att också sillen skulle ta slut, vilket den gjorde bara några år senare, och Marstrand blev därmed åter en fattig småstad.
[redigera] Karlstens fästning
Efter att Marstrand blivit svenskt byggdes Valens skans, en träbyggnad som fungerade som provisorisk befästning. 1666 påbörjades uppförandet av Karlstens fästning, som också fungerade som statsfängelse fram till 1855. Dess i särklass mest kände fånge var Lars Molin, mer känd som "Lasse-Maja", som satt på fästningen 1813-39.
Karlsten är idag stadens mest bemärkta turistattraktion.
[redigera] Extern länk
|
Församlingar och tätorter i Kungälvs kommun i Västra Götalands län |
 |
|
|
Församlingar: Harestad | Hålta | Kareby | Kungälv | Lycke | Marstrand | Romelanda | Solberga | Torsby | Ytterby |
||
|
Tätorter (i storleksordning): Kungälv | Kode | Marstrand | Diseröd | Kärna | Tjuvkil | Kareby |
 |
||
|
Härader: Bullaren | Inlands Fräkne | Inlands Nordre | Inlands Södre | Inlands Torpe | Kville | Lane | Orusts västra | Orusts östra | Sotenäs | Stångenäs | Sörbygden | Tanum | Tjörn | Tunge | Vette | Västra Hising |
||
|
Städer: Kungälv | Lysekil | Marstrand | Strömstad | Uddevalla |
