Malcolm Sinclair
Wikipedia
Malcolm Sinclair (född 1690, död 17 juni 1739 (mördad)) var en svensk officer, främst bekant för att han som svenskt sändebud på väg hem från Osmanska riket mördades av rysk militär, en händelse som resulterade i den s.k. Sinclairsvisan och bidrog till det svensk-ryska kriget 1741.
Sinclair, av skotsk invandrarsläkt, föddes år 1691. Han valde den militära banan, blev fänrik vid Livgardet 1708 men hamnade redan året därpå i rysk krigsfångenskap efter Sveriges kapitulation vid Perevolotjna, och återvände till Sverige först 1722.
1737 sändes den då till major utnämnde Sinclair som sändebud för att inhämta underrättelser om det rysk-osmanska kriget. I juli 1738 var det dags för en ny, liknande resa. Då var även syftet att försöka ordna en säkrare beskickningsväg till Osmanska riket. Sinclair medförde ett extra exemplar av ett brev som även skickades med annan kurir. Brevet, avsett för de svenska ministrarna i Konstantinopel, gällde förhandlingar med Osmanska riket om en eventuell allians mot Ryssland. Trots att uppdraget omgavs med den största sekretess lyckades den ryske ministern i Stockholm, Bestusjev, få kännedom om det och vidarebefordrade upplysningar, inklusive ett porträtt av Sinclair till ryska regeringen.
Sinclairs utresa gick dock bra, han utförde sitt uppdrag och kunde i början av april 1739 lämna Konstantinopel med brev från sultanen, storvesiren och de svenska sändebuden. Han anade att ryssarna kunde vara ute efter honom och färdades med först osmansk, därefter polsk eskort tills han nådde österrikiskt territorium. Några mil norr om Breslau blev han emellertid den 17 juni ikappriden av en rysk patrull, fördes avsides, mördades och plundrades.
Hela historien kom fram genom en fransk köpman Couturier, som hade rest i sällskap med Sinclair. Han fördes först till Dresden, där den ryske ministern en tid höll honom fången. Han frigavs dock snart, erhöll 500 dukater i skadestånd och begav sig till Stockholm för att vittna om vad som skett. Den ryska regeringen förnekade dock ansvar för dådet i officiella skrivelser till de europeiska hoven.
I Sverige väckte dådet en oerhörd förbittring landet runt och ett rysshat som kom att bidraga till 1741 års krig. Stor del i att framkalla dessa känslor hos allmogen hade den av Anders Odel författade Sinclairsvisan, som i inte mindre än 95 strofer skildrar hur major Sinclair "på andra sidan" möter Karl XII, redogör för sitt öde och manar svenskarna till hämnd mot Ryssland.
På platsen för mordet restes 1909 en minnesvård. Texten på sockelns marmortavla lyder: "Hier fiel durch Mörderhand d. Schwed. Gesandte Baron v. Sinclair 17. VI. 1739".
