Magnus I Olavsson
Wikipedia
Magnus I Olavsson, med tillnamnet den gode, kung av Norge 1035-1047, kung av Danmark 1042-1047. Han föddes 1024 i Norge som illegitim son till Olav den helige. Död 25 oktober 1047 i Skibby i Danmark.
Magnus fördrev med svensk hjälp Sven Knutsson, son till Knut den Store av Danmark och England, som hade tagit den norska kronan efter Olavs död 1030.
Magnus efterträddes i Norge av farbrodern Harald Hårdråde, som han redan i sin livstid gjort till sin medregent.
| Företrädare: Svein Alfivasson |
Kung av Norge 1035–1047 |
Efterträdare: Harald Hårdråde |
| Företrädare: Hardeknut |
Kung av Danmark 1042–1047 |
Efterträdare: Sven Estridsson |
