Münchhausens syndrom

Wikipedia

	Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
	Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort.

Münchhausens syndrom är en psykisk sjukdom som innebär att en person uppsöker sjukvården och uppger falska symptom för att komma under vård. Till skillnad från hypokondrikern, som faktiskt tror att han eller hon är sjuk, är en person med Münchhausens syndrom fullt medveten om att han far med osanning.

[redigera] Symtom

Syndromet har fått sitt namn efter sagans Baron von Münchhausen på grund av dennes mytomaniska drag. En annan likhet med sagan är att Baronen färdades på en kanonkula mellan olika krigsskådeplatser. Den av detta karaktärsneurotiska syndrom drabbade far nämligen mellan olika akutmottagningar likt en utskjuten kanonkula. Som akuta bomber slår de ned med fulminanta symtom, som väcker vårdarnas uppmärksamhet för akut hotande dödliga tillstånd. De kräks blod, är medvetslösa, har svåra smärtor och är över huvud taget urdramatiska fall när de anländer i ambulans med blåljus och storlarm.

[redigera] Avslöjande

Efterhand så visar det sig att blodet inte har sin källa i patienten. Då har han vanligen genomgått s.k. explorativ bukkirurgi och det brukar avslöjas att blödningen var ett "litet arrangemang" med hjälp av inköpt grisblod. Patienten skrivs ut från intensivvården och går hem, där han för omgivningen kan beskriva sitt dramatiska insjuknande, ambulanstransporten, operationen och intensivvården. Trots den lyckosamma utgången kan han ändå inte känna förtroende för vården på det aktuella sjukhuset. Vid nästa insjuknande måste han alltså byta sjukhus, läkare och vårdpersonal för att få korrekt vård för blödningen, medvetslösheten, smärtorna och dödshotet.

Så småningom upptäcker tjänstgörande jourläkare att det är osedvanligt många kirurgiska ärr på buken och en helhetsbild som inte stämmer med andra allvarliga fysiska tillstånd. Den "avslöjade" brukar då resa sig och ta sitt pick och pack och gående lämna akutmottagningen.

[redigera] Botemedel

Enda sättet att hejda en av Münchhausen syndrom drabbad är genom att dels kartlägga den drabbades sjukhistoria vid landets sjukhus, samt initiera psykiatrisk behandling med ångestdämpande och samtalsbehandling och tillställa landets akutmottagningar en varning om dessa levande kanonkulor inom vårdsektorn. Inte så mycket för att det är kostbart med att de vid "anfall" utnyttjar vårdresurserna utan för att de kommer i åtnjutande av fel vårdresurser för att lindra den djupa ångest som är drivkraften bakom denna karaktärneuros. Inget av de fysiska ingrepp ångesten driver den sjuke att utsätta sig för är heller riskfritt. Syndromet är relativt lätt åtkomligt för en psykiatriker då den drabbade kan lära sig andra mönster, mindre riskabla, för att hantera sin ångest.

[redigera] Münchhausen by proxy

En undergrupp till detta syndrom är Münchhausen by proxy, då den sjuke, vanligen modern, använder företrädesvis sina barn som ställföreträdande sjukdomsbärare.

[redigera] Symtom

Barnen insjuknar ständigt i mycket allvarliga tillstånd, som induceras av den sjuka genom att de tillför sjukdomsframkallande medel eller utför sjukdomsframkallande handlingar och livshotande tillstånd av akut slag. I direkt anslutning vidtar den sjuke sedan alla vedertagna sociala och fysiska livräddande åtgärder. Hon tillkallar hjälp, larmar ambulans, utför hjärt- lungräddning och bistår ambulanspersonalen effektivt.

Ofta kan vårdpersonalen lindra de "märkliga" symtomen och häva de livshotande tillstånden. Men barnen insjuknar snart om igen och modern upprepar sina omsorgsfulla insatser. Dröjsmål med att inse den anti-omsorg som föregår nyinsjuknandena är relativt vanliga, eftersom modern ofta använder olika kliniker och vårdcentraler. Beredskapen hos vårdpersonal i allmänhet är låg för att tidigt upptäcka och förhindra vidare utveckling av situationen, till skillnad från vid barnmisshandel av normalt slag då misshandlaren försöker att dölja barnets skador.

Detta tillstånd är extremt farligt för barnet vars vårdare kontinuerligt utsätter det för livsfara. Dödligheten bland barnen är stor. Det är inte ovanligt att man i dessa fall, när man väl avslöjar dem, finner att samma mor förlorat både ett och flera barn tidigare under "märkliga" omständigheter och med döda barn begravda i olika länder allt eftersom hon likt de av Münchhausen syndrom drabbade tvingas byta sjukhusområde.

[redigera] Sjukdomens följder

Tillståndet är extremt ovanligt, och i Sverige bedömer man att det rör sig om 3-10 fall årligen. Behandlingen är primärt riktad mot att rädda livet på barnen, vilket kräver att modern fråntas vårdnaden. Följande barn, vilket enligt reglen föds eftersom kvinnan för sitt tillstånd behöver ett sjukdomsombud, omhändertas direkt på förlossningsavdelningen.

I Sverige följer rättspsykiatrisk vård då följden av misshandeln eller dödsvållandet är en rättslig prövning och det är fråga om en så djupgående och allvarlig karaktärsstörning, att fängelse inte kan utdömas. I andra länder utdöms fängelse då man anser att moderns tillstånd i och för sig är en djup och allvarlig störning men inte i nivå med den otillräknelighet man kräver för att psykiatrisk vård ska följa. Trots hennes ångest och dess behov menar man att hon hela tiden är medveten om vad hon utsätter barnet/barnen för och vet att risk föreligger att barnet dör om hon väljer att utföra de farliga handlingarna.

[redigera] Botemedel

Likt andra karaktärsneuroser är denna obotlig, men kvinnans symptom kan dock lindras något med hjälp av ångestdämpande läkemedel.

Samtalsterapi anses utsiktslöst då det av kvinnan själv oftast anses helt omotiverat. Hon lever i föreställningen att hon räddat sina barn, eller i vart fall försökt i den händelse de råkat dö, och den föreställningen är den enda hon har om sig som vårdande kvinna och mor. Momenten när hon själv inducerat de farliga tillstånden för barnen talar hon aldrig om oavsett vilken teknisk bevisning som läggs fram för hennes ögon. Om hon i ett samtal tvingas ge upp den självuppfattningen blir hon till ett intet och en icke-existerande person, vilket är vad hon är mest rädd för av allt. Den rädslan är så genomgripande att hon inte förmår ens i tanken föreställa sig att hon varit eller är en dålig mor, en dålig kvinna/människa och en dålig vårdare. I en sådan kollision mellan den verklighet omgivningen ser, spridda övergivna gravar, misshandlade och döda barn och kvinnans självbild med omsorgsfullt vårdade vackert klädda barn omgivna av ett överflöd av leksaker finns inget utrymme för att samtala om tveksamheter i bedömningsförmågan och skillnader i uppfattningar.