Jubileumsutställningen i Göteborg

Wikipedia

Jubileumsutställningen i Göteborg invigdes den 8 maj 1923 av Kung Gustaf V[1]. Detta år firade Göteborg 300 år som stad, och av den anledningen arrangerades Jubileumsutställningen.

Innehåll 1 Bakgrund och planeringstadiet 2 Politiska oroligheter och orättvisor 3 Arkitekturen 3.1 Platsbildningar, byggnader, och institutioner som anlades på utställningsområdet 3.1.1 Götaplatsen med Skandinaviska konstutställningen 3.1.2 Historiska minnesutställningen 3.1.3 Exportutställningen 3.1.4 Lisebergs Nöjesfält 3.1.5 Lantbruks-, Luftfarts- och Trädgårdsutställningen 3.2 Byggnader och institutioner som anlades utanför utställningsområdet 4 Konstutställningarna 5 Dagens Program 6 Kuriosa 7 Extern länk 8 Källa

[redigera] Bakgrund och planeringstadiet

Planer för en större utställning hade funnits i Göteborg under en längre tid. Bland annat lade stadsfullmäktiges ordförande grosshandlare Axel Carlander i januari 1915 in en motion där han föreslog att man skulle högtidlighålla stadens 300-årsminne med en utställning. Han skulle senare bli utställningens styrelseordförande tillsammans med landshövding Oscar von Sydow.

Under det långa planeringsstadiet växte utställningen successivt till sin storlek och gick från att ha varit en regional angelägenhet, till en nationell. Projektet kantades av politiskt rävspel och ekonomiska svårigheter. Landet led av ekonomisk depression och vänstern och socialdemokraterna var emot utställningen och många ansåg att det var ekonomiskt vansinne att satsa så mycket pengar på en "lyxutställning". Men trots detta motstånd lyckades utställningsförespråkarna övertyga sina motståndare och det slutliga klartecknet för utställningen klubbades igenom i fullmäktige i november 1920.

[redigera] Politiska oroligheter och orättvisor

Redan sommaren 1923 skrev författaren Martin Andersson i Folkets Dagblad Politiken en artikel som med utgångspunkt i jubileumsutställningen tog upp klassamhällets orättvisor. I en stad som blev allt mer segregerad och där fattigdommen ökade kunde utställningen mycket väl ses som en symbol över Göteborgs sociala orättvisor och makthavarnas självgodhet. Bland annat för att stävja protester från arbetslösa hade stadsfullmäktige anslagit att man skulle skänka 100 000 kronor till de arbetslösa. Men protesterna uteblev ändå inte. Det hade under en period pågått en strejk bland Göteborgs hamnarbetare som kort före invigningen utvidgats på grund av att strejkbrytare sattes in. Strejken utvidgades till att också omfatta byggnadsarbetarna på utställningen och dagen före utställningen skulle invigas av kung Gustav V utbröt slagsmål och skottlosning mellan strejkande arbetare och strejkbrytare, dock utan att någon blev allvarligt skadad. Genom medling lyckades man lugna strejkarna och det arbetet med utställningen kunde slutföras.

[redigera] Arkitekturen

1916 utlyste utställningsstyrelsen en tävling för utformningen av Götaplatsen. Denna tävling vanns av de i Göteborg välettablerade arkitekterna Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke tillsammans med Ragnar Ossian Swensson och Ernst Torulf som tillsammans bildade ARES-konsortiet. I januari 1920 utsågs de att bli huvudarkitekter för hela utställningen. Torulf och Swensson lämnade gruppen 1921. Många enskilda byggnader som byggdes på utställningsområdet ritades av andra arkitekter. Inför utställningen tillkom flera nya byggnader och institutioner i staden, vissa som står kvar än idag och vissa som har rivits. Stilen på byggnaderna och utställningensområdet var främst klassicistisk, inspirerad av grekisk, romersk och pompejansk arkitektur. Där fanns också inslag av empire och tydliga österländska, främst kinesiska, inslag. Byggnadsarbetena påbörjades redan 1920 och utställningsområdena var i huvudsak förlagda i stadsdelen Lorensberg och upptog cirka 245 000 kvadratmeter.

Utställningen var uppdelad i ett antal huvudgrupper:

• Historiska minnesutställningen
• Kummunala utställningen
• Skandinaviska konstutställningen
• Utlandssvenskarnas utställning
• Utställning av svenskt konsthantverk och konstindustri
• Svenska exportutställningen

Därutöver ordnades sidoutställningar där främst 22:a allmänna Svenska Lantbruksmötet, Internationella luftfarstutställningen, 5:e Nordiska trädgårdsutställningen kan nämnas och idrottspelen på det då nybyggda Slottskogsvallen.

[redigera] Platsbildningar, byggnader, och institutioner som anlades på utställningsområdet

Rent arkitektoniskt och platsmässigt kan man främst tala om fem områden: Götaplatsen med Konstutställningen och entrén, Historiska minnesutställningen, Exportutställningen, Nöjesfältet Liseberg och Lantbruks- Luftfarts- och Trädgårdsutställningen.

[redigera] Götaplatsen med Skandinaviska konstutställningen

• Götaplatsen [2] anlades längst upp på Kungsportsavenyn som en klassicistisk och imponerande fond. Här anlades och planerades ett kulturcentrum och ett offentlig finrum. Under Utställningen var den omgärdad av höga plank. Mitt på Götaplatsen hade man byggt en springbrunn [3]på samma plats där man senare placerade Carl Milles skulptur Poseidon. På ett ungefär i höjd där Stenhammarsgatan ligger idag gick ett metallstaket och innanför detta låg entrégården.
  Redan 1921 var det planerat att man skulle placera en teater och ett konserthus uppe på Götaplatsen men dessa båda byggnader blev inte byggda förrän några år in på 1930-talet.
  • Göteborgs Konstmuseum byggdes som en avslutning och en fond för Kungsportsavenyn. Ovanför museets sju valv hängde stora runda medaljonger med reliefer av Carl Milles som var gjorda i gips och trä. Dessa togs ner 1928.
  • Göteborgs Konsthall som ligger till höger om konstmueet var när den byggdes en mycket större byggnad än vad den är idag. Huset sträcktes sig över hela den tomt som idag ligger bakom konsthallen. Under jubileumsutställningen pågick en konstutställning med samtida nordisk konst på Konstmuseet och på Konsthallen. I den lokal som vi idag kallar Göteborgs Konsthall visades den norska delen av utställningen med bla Edvard Munch. Den danska och finska delen visades i två intilliggande byggnader som idag är rivna, medan den svenska konsten höll till inne på Göteborgs Konstmuseum.
  • Kommissariatbyggnaden [4] låg på ett ungefär där Göteborgs Stadsteater ligger idag. Den låga byggnaden var byggd som ett provisorium och innehöll bland annat kontor och informationspersonal.
  • Utställningsgaraget [5] låg på ett ungefär ett kvarter nedanför där Göteborgs konserthus ligger idag.
  • Huvudentrén [6] låg mitt emot Konsthallen. Byggnande revs någon gång mellan 1925 - 1927.

• Lilla gården [7] fungerade som en del av entrébyggnaden. Här inne stod två stora träd och vägen ledde in till den så kallade Entrékupolen.
  • Entrékupolen [8]

[redigera] Historiska minnesutställningen

• Långa gården [9] låg i nitto grader i förhållande till Lilla gården och man kom dit genom att passera Entrékupolen. Långa gården kantades bland annat av två pelargångar.
  • Minareterna [10] stod mellan Långa gården och Stora gården och var två stycken 60 meter höga fyrkantiga trätorn som prydddes av en kopia av Kronan respektive Lejonet på toppen. I det ena tornet fanns en brandvakt.

• Stora gården
  • Huvudrestaurangen [11] låg till vänster och hade tre terrasser med serveringar med plats för 8000 gäster.
  • Byggnaden för allmän kulturhistorisk avdelning
  • Minneshallen [12] fungerade som den pampiga avlutningen och fonden för Stora gården. Byggnaden låg på ett ungefär där Humanisten ligger idag och den hade en fasad med tio fyrkantiga pelare som belystes på kvällar och nätter.
  • Byggnaden för handelshistoriska utställningen [13] låg till höger om Minneshallen och var en kupolförsedd byggnad.
  • Entrén till Handelsgatan [14] låg till vänster om Minneshallen och hade en skulptur av en grip med utbredda vingar över ingången.

• Handelsgatan tillsammans med Hemslöjdsgatan gick bakom Minneshallen, mellan Entrén till Handelsgatan och Byggnaden för handelshistoriska utställningen.
  • Ostindiska tornet [15]

• Näckrosdammen [16] som delvis finns kvar än idag anlades sydväst om Stora Gården. Redan tidigare hade där funnits en damm.
  • Idrottshallen [17] var en utställningshall om idrottsföreningar och en stor samling fanor.
  • Byggnaden för navigationsväsendet
  • Sjöfartshallen och Sjöfartsgården låg i anslutning till Näckrosdammen upp mot Johanneberg och innehöll en utställning med bland annat fartygsmodeller. exempelvis ett handelsfartyg från senare delen av 1400-talet och Kalmare Nyckel som var det ena skeppet i den första svenska expeditionen till Nya Sverige.
  • Hallen för konsthantverk och konstindustri [18] ritades av arkitekten Hakon Ahlberg.
  • Bengtas konditori
  • Musikpaviljong
  • Bergbanan [19] var en linbana som gick på räls uppför Johanneberg till Fyrtornet. Den drevs av företaget AB Nordströms Linbanor.
  • Byggnaden för eldbegängelseföreningens utställning[20] låg upp mot Johanneberg.

• Fyrtornet [21] var ett utkikstorn uppe på johanneberg där bergbanan slutade. Grunden finns kvar än idag.

• Barnens Paradis [22] låg i Landeriparken vid sidan av Johannebergs landeri nära Södra vägen. Där fanns Barnens vaktparad, Pepparkakshuset, Galoschgungan och Sago-Greta.

• Viadukten [23] var en större överbyggd bro med ett flertal butiker på ömse sidor och den gick över Södra vägen ungefär vid Korsvägen mellan Historiska utställningen och Exportutställningen.

• Gondolen [24] var en linbana som gick över Södra vägen mellan Historiska utställningen och Nöjesfältet Liseberg. Sationerna låg bakom Minneshallen och på Lisebergsidan på berget ovanför mangårdsbyggnaden. Linbanan kallades för "ägget" på grund av dess form.

[redigera] Exportutställningen

Här visades västsvensk industri och nationella företag som hade exportinriktad produktion. Exportutställningen med Exportgården [25] låg på ett ungefär där Svenska Mässan ligger idag och var i sin tur indelad i Järngården, Stengården och Trägården.

• Järngården
  • Pommactornet [26] låg direkt till höger när man kom över Viadukten från Historiska utställningen.
  • Kafé Röda valven [27]
  • Exporthallen
  • Pripps restaurang [28] låg på ena långsidan av Exportgården.
  • Hallen för metallmanufaktur, textilindustri, gummi- och lädervaror o.s.v. låg på andra långsidan av Exportgården
  • Stora maskinhallen [29]
• Stengården
  • Hallen för sten-, cement-, ler- och glasindustri
• Trägården
  • Hallen för skogsbruk samt trä-, pappers- och grafisk industri [30]

[redigera] Lisebergs Nöjesfält

Redan tidigare hade här funnits ett landeri och en park som nu omvandlades till en nöjespark.

• Kongresshallen [31]
• Spegeldammen[32]
• Lisebergs Wärdshus [33]
• Tivoli-restauranten [34]
• Stora dansbanan [35]
• Lillköping eller Lilleputtar stad [36]
• Berg- och dalbanan [37]

• Tanagra teater [38] kallade sig för världens minsta teaterscen och hade dagliga föreställningar. (Osäkert exakt var den låg)

[redigera] Lantbruks-, Luftfarts- och Trädgårdsutställningen

Denna del som egentligen var en separat del var främst lokaliserad kring Heden och upptog cirka 224 000 kvadratmeter. Lantbruksutställningen eller Lantbruksmötet som det också hette invigdes av Kung Gustav V den 19 juni 1923. Trädgårdsutställningen invigdes den 12 augusti.

På heden fanns också en del av Internationella Luftfartsutställningen, den andra delen fanns ute på Torslanda flygfält. Bussar avgick från Gustav Adolfs Torg till flyguppvisningen ute i Torslanda. [39]

[redigera] Byggnader och institutioner som anlades utanför utställningsområdet

• Botaniska trädgården
• Göteborgs Naturhistoriska Museum
• Slottskogsvallen

[redigera] Konstutställningarna

Under jubileumsutställningen anordnades ett antal konstutställningar. De två mest uppmärksammade var de två utställningar som visades i det nybyggda konstmuseet och konsthallen. Utställningen som också hette Jubileumsutställningen pågick mellan 8 maj och 15 oktober och var dels en genomgång av västsvensk konst från 1800-talet och den andra, "Nordisk Konst", en mönstring av den nordiska genombrottsgenerationen inom modernismen. Utställningen hade utarbetats av Axel Romdahl i samråd med Richard Bergh, August Brunius och Jens Thiis. Den äldre utställningen visades i en lokal i konstmuseet och likaså den svenska delen av den moderna utställningen. De resterande nordiska länderna ställde ut på Göteborgs Konsthall vilket var en större byggnad än vad den är idag. Utställningskommisarierna, vilka valde ut vilka konstnärer som skulle representera varje land var; Carl V. Petersen (Danmark), Sigurd Frosterus (Finland), Per Deberitz (Norge) och Romdahl själv för Svenska avdelningen. I den lokal som vi idag kallar Göteborgs Konsthall visades den norska delen av utställningen med bland andra Edvard Munch. Den danska, med bland andra Jens Ferdinand Willumsen, och finska delen, med bland andra Juho Risanen, visades i två intilliggande byggnader som idag är rivna.

Utöver dessa två stora konstutställningar pågick det ett antal utställningar med äldre svensk konst och dessa visades i det så kallade kulturhistoriska blocket.

Minst 3500 verk visades under Jubileumsutställningen vilket gjorde det till en av de absolut största konstutställningarna som någonsin sammanställts i Sverige vid denna tiden.

[redigera] Dagens Program

Under hela utställningsperioden publicerades en tidning i kvällstidningsformat med information och putslustigheter kring utställningen. Tidningen sattes samman av en så kallad publikationskommité där lektorn Lars Wimarson var sekreterare och redaktör.

[redigera] Kuriosa

Den 26 december 1923 var det premiär för filmen Boman på utställningen som delvis utspelade sig på Jubileumsutställningen.

[redigera] Extern länk

• Göteborgs stadsmuseum - Fotografier från Jubileumsutställningen

[redigera] Källa

• Teknikens tempel; Modernitet och industriarv på Göteborgsutställningen 1923 - Anders Houltz, Gidlunds Förlag, ISBN 91-7844-625-2
• Göteborgsutställningen 1923 - Hågkomster och framtidsspår, Warne Förlag, 2006, ISBN 13:978-91-85597-02-4