John Candy
Wikipedia
John Franklin Candy, född den 31 oktober 1950 i East York, Toronto, Ontario i Kanada, död den 4 mars 1994 i Durango, Mexiko, skotsk- och polskättad kanadensisk-amerikansk skådespelare och komiker.
Innehåll |
[redigera] High school och collegetiden
Det var från början inte meningen att John Candy skulle bli skådespelare. Han föddes i East York, Toronto och var Sidney och Evangeline Candys andra son, den två år äldre brodern hette Jim. Under high school-tiden var det ingen tvekan om vad han skulle bli. En karriär i det militära och efter det ett liv som football-proffs var det som gällde för den då vältränade Candy, men en knäskada satte stopp för hans planer och istället blev han med tiden en tjock, kramgo och snäll komiker.
Fast Candy kunde först inte släppa idrotten helt. Han valde en journalistinriktning på Centennial College i Toronto-förorten Scarborough. Som tillval tog han några dramakurser och blev plötsligt mer intresserad av skådespelaryrket än av att jobba som sportjournalist.
[redigera] Filmdebuten
Candy gjorde sin filmdebut i Herkules i New York (1970) som även blev Arnold Schwarzeneggers filmdebut (under affischnamnet Arnold Strong). Candy var dock bara statist och filmen betydde ingenting för hans karriär.
[redigera] Second City TV
Han jobbade mycket i TV där han fick finslipa sina komiska talanger. Han lärde känna bland andra Dan Aykroyd genom en serie barnprogram 1975. Aykroyd fick strax därpå sitt genombrott i den numera klassiska amerikanska humorserien Saturday Night Live.
Candy engagerade sig istället i den konkurrerande kanadensisk-amerikanska komedishowen Second City TV. Mellan 1976 och 1982 en kreativ grogrund för en rad komiker och skådespelare, bland andra Rick Moranis, Harold Ramis, Eugene Levy, Catherine O'Hara och Martin Short.
Candy spelade flera odödliga karaktärer i serien och Emmybelönades vid ett par tillfällen för sina insatser som manusförfattare. Snart började han också synas i biroller i lite större filmsammanhang.
[redigera] Andra roller
År 1979 spelade han mot Dan Aykroyd och John Belushi i Steven Spielbergs 1941. Aykroyd och Belushi såg även till att Candy fick rollen som Burton Mercer i Blues Brothers året därpå. Från 1980 och fram till 1994 medverkade han i över 30 biofilmer och ett tiotal TV-produktioner. Candy hade även en radioshow och försökte sig på att regissera med TV-filmen Hostage for a Day (1994).
[redigera] Den tuffa tiden i början av 90-talet och fram till Candys död
År 1991 köpte han tillsammans med hockeystjärnan Wayne Gretzky och finansmannen Bruce McNall football-laget Toronto Argonauts. Laget vann den kanadensiska cupen under Candys första år som väldigt engagerad och omtyckt delägare. Inför säsongsöppningen 1994 hedrade man hans minne. Candy var även med om att starta upp nattklubbskedjan House of Blues tillsammans med Dan Aykroyd och James Belushi.
I början av 1990-talet hade Candy det tufft. Hans karriär gick inte vidare bra och de ekonomiska investeringarna i fotbollslaget Toronto Argonauts satte stor press på honom. Alla bekymmer resulterade i att han började äta, röka och dricka för mycket, vilket i sin tur ledde till att höfter och ben tog stryk och att hjärtat ansträngdes.
Han dog den 4 mars 1994 av en hjärtattack i sömnen under inspelningen av westernkomedin Wagons East i Durango, Mexiko.
John Candy var sedan den 27 april 1979 gift med Rosemary Margaret Hober. De fick två barn tillsammans, dottern Jennifer 1980 och sonen Christopher 1984.
Vid begravningen i Kalifornien den 9 mars närvarade bland många andra Chevy Chase, Tom Hanks, Rick Moranis, James Belushi, Bill Murray, Ed Harris, Martin Short och Dan Aykroyd, som även höll ett minnestal.
[redigera] Filmografi
- 1970 – Hercules i New York (Hercules in New York) - Rädd man i hamnen
- 1973 – Tre kompisar (Class of '44) - Paule
- 1975 – It Seemed Like a Good Idea at the Time - Kopek
- 1976 – Tunnel Vision - Cooper
- 1976 – The Clown Murders - Ollie
- 1976 – Snacka om trubbel! (Find the Lady) - Kopek
- 1978 – Hämndens ögon (The Silent Partner) - Simonsen
- 1979 – Kärlek på kryckor (Lost and Found) - Carpentier
- 1979 – 1941 - Ursäkta var är Hollywood? (1941) - Pvt. Foley
- 1980 – The Blues Brothers - Burton Mercer
- 1981 – Lumparkompisar (Stripes) - Dewey "Ox" Oxberger
- 1981 – Heavy Metal - Desk Sergeant/Dan/Den/Robot (Röst)
- 1983 – Ett päron till farsa (Vacation) - Lasky
- 1983 – Vråålkört (Going Berserk) - John Bourgignon
- 1984 – Splash - Freddie Bauer
- 1985 – Brewsters miljoner - Spike Nolan
- 1985 – Sesam tur och retur (Sesame Street Presents: Follow that Bird) - Statspolis
- 1985 – Livet på en sandstrand (Summer Rental) - Jack Chester
- 1985 – Nå'ra frivilliga (Volunteers) - Tom Tuttle
- 1986 – Ärthjärnan - Beväpnad och livsfarlig (Armed and Dangerous) - Frank Dooley
- 1986 – Little Shop of Horrors - Wink Wilkinson
- 1987 – Det våras för rymden - Barfolemew 'Barf'
- 1987 – Raka spåret till Chicago (Planes, Trains & Automobiles) - Del Griffith
- 1988 – Vrålet från vildmarken (The Great Outdoors) - Chet Ripley
- 1988 – She's Having a Baby - Chet Ripley
- 1988 – I full galopp (Hot to Trot) - Don
- 1989 – Who's Harry Crumb? - Harry Crumb
- 1989 – Cannonball Run 3 (Speed Zone!) - Charlie Cronan
- 1989 – Uncle Buck - Buck Russell
- 1990 – Masters of Menace - Truckförare
- 1990 – Ensam hemma - Gus Polinski
- 1990 – Bernhard och Bianca i Autralien - Wilbur (röst)
- 1991 – Nothing But Trouble - Dennis / Eldona
- 1991 – Drömkillen (Career Opportunities) - C.D. Marsh
- 1991 – Only the Lonely - Danny Muldoon
- 1991 – Yr i bollen (Delirious) - Jack Gable
- 1991 – JFK - Dean Andrews
- 1992 – Trubbelmakarna (Once Upon a Crime...) - Augie Morosco
- 1992 – Boris and Natasha - Kallishak
- 1993 – Rookie of the Year
- 1993 – Cool Runnings - Irving 'Irv' Blitzer
- 1994 – Hostage for a Day - Yuri Petrovich
- 1994 – Snacka om rackartyg (North)
- 1994 – Wagons East - James H. Harlow
- 1995 – Canadian Bacon - Sheriff Bud B. Boomer
- 2005 – The Magic 7 - Smokestack Sam (Röst)
[redigera] Extern länk
