Herrens bön
Wikipedia
Herrens bön, Fader vår, Vår fader, pater noster är kristendomens mest centrala bön. Bönen instiftades av Jesus i Bergspredikan och är nedskriven i Matt. 6:9-13.
Sedan den senaste officiella svenska översättningen av Nya Testamentet kom 1981 har översättningen av Herrens bön varit mycket omdebatterad. Mot den nya översättningen anfördes bland annat att den har ett sämre språkligt flyt än den äldre versionen, från 1917. Teologiskt har främst frasen utsätt oss inte för prövning varit kontroversiell. Kritikerna menar att prövning från Gud är något att vara tacksam över, medan de som försvarar översättningen lyfter fram att grundtextens grekiska ord πειρασμός (peirasmos) kan översättas prövning likaväl som frestelse, det tidigare använda alternativet.
Med en omformulering av frasen "Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer" till "Ge oss idag det bröd vi behöver" har en senare ekumenisk gudstjänstversion av bönen tagits fram med 1981 års bibelöversättning som grund. Den modifierade varianten har kommit att användas i gudstjänster i betydligt högre grad än originalöversättningen.
Bönens avslutande doxologi [1], som finns i en del av de gamla manuskripten, återfinns inte i moderna bibelöversättningar, då den vetenskapliga enigheten är stor om att detta är ett senare tillägg till originaltexten. Däremot är den liturgiskt fast förankrad och används därför.
[redigera] Noter
- ^ Ty riket är ditt och makten och härligheten, i evighet (enl 1917)
