Henry Lee Lucas
Wikipedia
Henry Lee Lucas, född 23 augusti 1936 i Blacksburg, Virginia, död 13 mars 2001, amerikansk seriemördare.
Lucas dömdes 1985 till döden för mord på elva personer. Han kan dock ha mördat så många som 300 personer. 1998 omvandlades straffet till livstids fängelse.
Barndom
Det oönskade barnet Henry Lee Lucas föddes den 23 augusti år 1936 i Blacksburg, Virginia, i en utfattig familj. Familjen Lucas' hem var en stuga som saknade elektricitet med fyra rum som värmdes upp av en kakelugn, och låg inne i skogarna utanför staden, där Henrys alkoholiserade föräldrar bryggde whisky, samtidigt som modern "arbetade" som grannskapets luder. Viola Lucas styrde sin familj med en järnhand, medan maken Anderson Lucas, som bara hade två stumpar till ben efter sitt berusade möte med ett godståg i kommunen, drog sig runt i huset och försökte dränka sin förnedring i en oändlig mängd av alkohol. Vid sidan av Violas "arbete" som luder tjänade paret pengar genom att sälja sin hembryggda whisky till stadsborna.
I familjen Lucas fanns nio barn, men de flesta blev utlämnade till släktingar, institut och fosterhem under åren. Henry var en av de fyra "lyckligt lottade" som fick stanna hemma med sina föräldrar, och modern Viola verkade hata barnet från födseln, och gjorde allt för att göra hans liv till ett helvete. Henry fick ofta höra av sin mor att han var ond, och fick arbeta i hemmet från morgon till kväll, med att hugga ved till kakelugnen, brygga whisky och städa. Både Henry, hans bror och Anderson var offer för hennes våldsamma utbrott, och fick utstå hänsynslös misshandel samt tvingades bevittna att karl efter karl delade säng med Viola. Viola slog sina söner och sin make för alla möjliga anledningar, och ibland utan någon anledning alls. Ibland brukade Viola klä Henry i en klänning, och tvinga honom att se på när hon hade samlag med sina kunder. Äcklad av detta stod till slut maken Anderson inte ut längre, och drog sig ut i snön en vinternatt där han dog ute i kylan av lunginflammation. Efter att pappan hade dött, blev Henry allt mer aggressiv och bitter. Pappan var den enda som hade visat honom minsta gnutta av kärlek.
Viola Lucas lyfte aldrig ett finger för att göra sin plikt som förälder. Hon lagade aldrig mat förutom till sig själv, och städade aldrig huset. Det resulterade i att Henry och hans syskon stal mat från affärer inne i staden eller på bondgårdar i området. Henry överlevde, men hans mors ondska verkade inte ha någon gräns. När Henry började första klass, år 1943, lockade hon hans stripiga hår, klädde honom som en liten flicka i klänning och skickade iväg honom barfota till den första skoldagen. Henry blev retad och utskrattad av sina klasskamrater tills en vänlig lärare köpte honom ett par skor, en tröja, ett par byxor och klippte hans hår till en kort, pojkig frisyr. Hemma fick han stryk för att ha tagit emot gåvorna. Viola kom senare på kvällen till skolan och skällde ut läraren, och överöste henne med skällsord. Om Henry hittade ett djur som han ville behålla, så dödade hans mamma det framför honom. Henry lärde sig att liv, precis som sex, var billigt. I femte klass slutade han skolan på grund av inlärningssvårigheter.
Henrys bror Andrew var lite vanskapt, på grund av en skelettsjukdom. Vid ett tillfälle hamnade de två bröderna i ett våldsamt bråk utanför huset. Andrew hade en kniv och stack Henry i ögat med den. Han blev helt blind på sitt vänstra öga och Viola lät honom lida i flera dagar tills det blev infekterat och läkarna var tvungna att operera bort hans trasiga öga, och byta ut det mot ett porslinsöga. Vid ett annat tillfälle slog Viola sin son i huvudet med en bit timmer, så hårt att han låg i koma i en hel dag, innan Violas sliskiga älskare och hallick Bernie tog honom till ett lokalt sjukhus för behandling. Viola sa till läkarna att hennes son hade ramlat från en stege. Henry backade upp historian av fruktan för att samma sak skulle hända honom igen. Efter det led han ofta av att ha huvudvärk, vara yr och att svimma. Han klagade även ofta över hur han hörde oljud och "röster" i huvudet. Vid den här tiden hade pojken börjat stjäla allt mer, ibland mat men oftast pengar.
När Henry inte var hemma i huset så brukade han oftast vandra runt i kommunen och stjäla pengar, göra inbrott eller fånga får uppe i klipporna bakom deras hus i Blacksburg, som han skar halspulsådern av och lät förblöda. Henry blev så småningom gripen för ett inbrott och skickades till Beaumonts uppfostringsanstalt för pojkar, eftersom han var minderårig. Där inne var han bråkig och försökte rymma flera gånger. Av personalen inne på anstalten beskrevs han senare som att vara vänlig ena minuten, för att sedan bli rasande arg den nästa. Efter ett år inspärrad blev han frisläppt. Sedan jobbade han nio månader som medhjälpare på en bondgård. Han spenderade stora delar av sin ungdom och tidiga vuxenålder med att sitta inne på olika anstalter.
Vuxenålder
Den 2 september 1959 hade den 24-åriga Henry avtjänat ett sexårigt fängelsestraff för villainbrott, och flyttade in hos sin halvsyster Opal i den lilla staden Tecumseh i Michigan. Henry hade vid två tillfällen år 1957 försökt att rymma från fängelset. På julafton kom hans 74-åriga mamma till halvsysterns hus. Henry var vid den här tiden förlovad och skulle gifta sig med en kvinna vid namn Stella, men hans mor gillade inte fästmön, och insisterade på att han skulle flytta hem till Blacksburg igen. Både Viola och Henry drack hemma i hans barndomshem, natten den 11 januari 1960. De blev båda berusade och började gräla om hans fästmö igen. Henry gick och la sig i sitt gamla rum när han inte orkade bråka mer, och somnade i sängen. Någon gång under natten kom en hysteriskt skrikande Viola instormande i rummet, och slog honom om och om igen med ett kvastskaft. Henry blev då rasande, och knivhögg henne i halsen. Han lämnade henne död i en stor blodpöl på golvet. Han arresterades för mordet fem dagar senare, i Toledo i Ohio, dit han hade tagit sig med en stulen bil. Hans straff blev "bara" 20 - 40 år i fängelse, eftersom han hävdade att han hade mördat sin mor endast i självförsvar. Efter två månader i fängelse förflyttades han till Ionas statssjukhus för sinnessjuka brottslingar, efter att ha försökt ta självmord. Han hade hört sin mors "röst" i huvudet, som sa åt honom att ta sitt liv. Inne på statssjukhuset behandlades han med anti-depressiva droger och terapi. Han blev kvar där tills att han blev villkorligt frigiven den 22 augusti år 1975, och hade då suttit 15 år inspärrad. Efter det åkte han som 39-åring tillbaka till Tecumseh och flyttade in hos släktingar.
Under det kommande året skördade Henry offer efter offer, på alla möjliga håll när han drog från stad till stad i Texas som lösdrivare. Där tog han även kortvariga jobb, och bodde i korta perioder hos olika släktingar. Han spenderade mycket av sin tid med att ligga lågt, och undvika lagen.
Ottis och Henry
När Ottis växte upp blev han en lösdrivare. År 1974 drev han omkring i väststaterna, där han krävde fyra offer. Sent på året 1976, när Ottis var 29 år, träffade han den enögda, 40-åriga seriemördaren Henry Lee Lucas på ett soppkök i Jacksonville. De åt tillsammans, och utbytte gräsliga historier om sina minnen som mördare. De talade även varmt om en framtid då de kanske skulle mörda tillsammans. De kommande sex och halvt åren var Henry och Ottis nära vänner och färdkamrater, som krävde sina offer efter vägen när de drog från stad till stad genom landet. Väldigt många av deras offer var liftare som de plockade upp efter vägen. När de behövde pengar eller mat rånade de bensinmackar. Två år efter att de hade träffats, flyttade Henry in hos Ottis och hans familj i Jacksonville. Där träffade han Ottis' systerdotter, Frieda Powell. Han blev långsamt förälskad i den lite efterblivna tioåriga flickan som kallade sig Becky. 1979 blev Ottis och Henry anlitade på ett takföretag i Jacksonville, som hette Southeast Color Coat. De missade ofta jobbet när de var ute och mördade, men när de väl var där arbetade de mycket effektivt. Två år senare i maj dog Ottis' mamma och systern Drusilla med några månaders mellanrum. Systern dog av en överdos, som tros vara ett självmord, och modern av lunginflammation. Om nätterna hemsökte Ottis kyrkogården där modern låg begravd, och sov på hennes grav. Under den här perioden var Ottis väldigt deprimerad, och började dricka mycket och ta droger. Becky förflyttades till ett ungdomshem. Henry hjälpte henne så småningom att fly och hon följde med honom ut på vägen, på flykt undan rättvisan. Eftersom Henry ville ha flickan för sig själv lämnade han Ottis hemma i Jacksonville. När myndigheterna för barns rättigheter kom och letade efter Becky i januari 1982, flydde hon med Henry till Kalifornien. Från Kalifornien tog sig Becky och Henry till Stoneburg i Texas. Becky började längta hem i augusti, och de började lifta mot Florida igen. Kvällen den 23 augusti kampade de i Denton, Texas. De började gräla och Becky gjorde sitt livs misstag och daskade till Henry i ansiktet. Han högg ihjäl henne ögonblickligen och styckade henne, sedan grävde han ner hennes kroppslemmar i skogen och återvände till Stoneburg. Becky var bara 15 år när hon dog. Dagen därpå i Stoneburg förklarade han i tårar att Becky hade "gett sig av" med en lastbilschaufför.
Bekännelser
Den 11 juli 1983 arresterades Henry i Stoneburg, Texas för olagligt innehav av en pistol. Efter det, under de kommande tolv månaderna, började han erkänna till fler och fler mord. Vid ett tillfälle hävdade Henry att han och Ottis tillsammans hade mördat över 300 personer. Det mest troliga är dock att Henry ljög och tog på sig en massa mord som han inte hade begått, för att framstå som historiens värsta seriemördare, och att han egentligen mördade 50 - 75 personer under sin livstid. Han berättade även att Ottis ibland åt delar av deras offer, eftersom han var kannibal. Det är omöjligt att veta exakt hur många han egentligen mördade.
Han blev i slutet dömd för elva mord. Han dömdes till livstids fängelse. Den 13 mars år 2001 dog Henry i sin cell i Texas, av en hjärtattack. Ottis dömdes för sex mord, varav ett av offren hade blivit innebränd när Ottis hade eldat upp hans hus. Först dömdes han till dödsstraff, men straffet sänktes till livstids fängelse, och den 15 september 1996 dog han i sin cell av en leversjukdom.
