Hälsingelagen
Wikipedia
I Hälsingelagen, som nedtecknades i början av 1300-talet, omnämns sex kungsgårdar i Norrland, belägna centralt i de viktigaste bygderna. Vid kungsgårdarna samlade bryten, senare fogden, in skatteuppbörden, varefter den transporterades med skepp ner till Stockholm.
Två av dessa kungsgårdar var Bjärtrå kungsgård och Norrstigs kungsgård i Ångermanland.
Hälsingelagen på Forsaringen, Sveriges äldsta bevarade rättskälla. Järnringen har suttit fastnitad på en dörr till kyrkan i Forsa och innehåller runor på båda sidorna och tros vara från någon gång mellan 800-1100-talet. Man tror att ringen ursprungligen kommit från grannsocknen Hög där byarna Tåsta och Hjortsta, (se Åsak och Hjortsta), finns kvar än i dag. Straffen i lagen fördubblas för varje ny förseelse. En översättning av runorna av Holmbäck och Wessén som Gerhard Hafström citerar på sidan 231 i boken Ledung och Marklandsindelning lyder:
En tvegill oxe och två örar till biskopsstaven första gången; två oxar och fyra örar andra gången; men tredje gången fyra oxar och åtta örar; och all egendom vedervågar man därvid, om man icke gör rätt för sig. Det som de lärde äga att få enligt landets lag, det blev förr stadgat och stadfäst. Men de gjorde sig detta, Anund i Tåsta och Ofeg i Hjortsta. Men Vibjörn ristade.
Källa om Forsaringen: Gerhard Hafström, Exkurs till: Ledung och Marklandsindelning 1949.
Läs om fler översättningar från nyare källor där (biskops)staven har en helt annan förkristen betydelse: Hälsingland, Forsa
