Gnestamodellen
Wikipedia
Gnestamodellen är en beteckning på en modelltyp av stationshus, som ritades i mitten av 1800-talet, av Statens Järnvägars chefsarkitekt och järnvägsarkitekt, Adolf W. Edelsvärd.
Edelsvärd insåg tidigt vikten av att även de mindre stationshusen längs banorna "äro tilltagna med rymliga dimensioner och utförda på ett sätt, som både hvad varaktigheten och prydligheten beträffar synes fullt tillfredställande". Han hade dock en ram att hålla sig inom, som föreskrev att "stationshusen skulle utföras små, billiga och tillbyggbara och i material som fanns att tillgå på orten".
Resultatet blev ett antal "modellhus" som byggdes längs olika banor som tillhörde SJ, en av modellerna blev Gnestamodellen, som kom att få stor spridning och byggdes längs Västra stambanan och Östra stambanan. Gnestamodellen uppfördes bland annat i Sävsjö, Moheda, Vislanda, Liatorp, Hästveda, Pålsboda, Skebokvarn och Gnesta.
- Stationens planlösning bestod av en rektangel, i princip sammansatt av tre kvadrater, inom vilka en viss uppdelning i smårum skedde. Byggnaden var timrad och klädd med liggande panel i bottenvåningen och stående i övervåningen. Fönsterplaceringar och panelfältsindelningar följde helt rumindelningen och kunde p.g.a. planens moduluppbyggnad ändå genomföras helt symmetriskt.
Stor omsorg gavs utformandet av snickeridetaljerna, vars mängd dock var återhållsam. "Medelst fasningar och skärningar å pilastrar, sträfvor, konsoller, foder, pelare och sparrhufvuden m.m. sökte man inlägga ett litet billigt ornamentik, ofta med speciell målning".