Giovanni Boccaccio

Wikipedia

Giovanni Boccaccio

Giovanni Boccaccio, född 1313 i Florens Italien död 21 december 1375 i Certaldo nära Florens Italien, italiensk författare, kallas för novellens skapare.

Giovanni Boccaccio var utomäktenskaplig son till en handelsman i Florens och en kvinna från Paris. Åren 1328-1341 var han bosatt i Neapel, och där förälskade han sig i en kvinna, sannolikt grevinnan Maria d’Aquino, som ligger till grund för den otrogna Fiametta, som är musan i hans tidiga poetiska verk. Han studerade kanonisk rätt, efter att ha lagt ambitionerna att syssla med affärer på hyllan. Maria d’Aquino öppnade en ny värld för honom — hovlivet med dess kulturella odling, som inspirerade honom till att själv börja författa. Hans tidigaste alster är återgivningar av annan litteratur; Filocolo av berättelsen om Flores och Blanzeflor, Filostrato om Trojasagan. Ameto är en herderoman med självbiografiska inslag.

Hans mest berömda verk är en samling berättelser, Decamerone (1353), med vilken han skapade novellgenren. Titeln anspelar på ramberättelsen; under digerdöden flyr tio personer undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta på tristessen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. Det är dessa hundra berättelser som är bokens främsta innehåll. Till stilen bröt Boccaccio med den högstämda diktning som tidigare skrivits; stoffet utgörs av komiska och parodiska skrönor som florerade, med religiös dubbelmoral och insinuerade oanständigheter.

Under 1350-talet lärde han känna Petrarca, och deras brev finns bevarade. Vänskapen innebar en religiös omvändelse för Boccaccio, som med tiden fylldes med ånger för sina ungdoms synder. Han började då studera i humanistisk anda, samt bekostade tillsammans med Petrarca den första latinska översättningen av Homeros.

Boccaccio var den förste som skrev en biografi över Dante Alighieri. Titeln förkortas vanligen Vita di Dante eller Trattatello in laude di Dante. Dessutom var han en av de förste som författade kommentarer till Divina Commedia, Esposizioni sopra la Comedia di Dante.

[redigera] Bibliografi i urval

Il filocolo (ung. 'Kärlekens möda', ca 1336-38)
Il filostrato (ung. 'Den av kärlek besegrade', ca 1335)
Teseida (ca 1339-41)
Ameto eller Commedia delle Ninfe fiorentine ('Nymfernas komedi', 1341-42)
L'amorosa visione ('Förälskelsens drömsyn', 1342)
Elegia di Madonna Fiammetta eller Fiammetta amorosa (1343-44)
Decameron (1348-53; "Decamerone")
De mulieribus claris (1361, reviderad till 1375)
Esposizioni sopra la Comedia di Dante (1373)
De origine vita studiis et moribus clarissimi viri dantis aligeri florentini poete illustris et de operibus compositis ab eodem. Incipit feliciter (1357)