Georg Heinrich von Görtz
Wikipedia
Georg Heinrich von Görtz, (Goertz), friherre von Schlitz, född 1668, död (avrättad) 19 februari 1719, tysk statsman i svensk tjänst; Karl XII:s förste minister 1716-1718. När Karl XII kom hem till Stralsund från Turkiet (osmanska riket) var Görtz, som företrädare för hertigdömet Holstein-Gottorp, en av de första som fick besöka kungen, som efterhand fick stort förtroende för hans ekonomiska insikter och i praktiken utsåg honom till Sveriges rikshushållare. Som sådan fick Görtz vidsträckta befogenheter, och han etablerade en krigshushållning (på den tiden ett okänt begrepp) genom att utverka total statlig kontroll över all handel och export. Också myntväsendet reformerades: koppar- och silvermynt drogs in och ersattes med nödmynt. Dessa åtgärder bringade tvivelsutan rikets finanser i balans. Dock sköt Karl XII själv saneringsplanen i sank genom att låta prägla långt fler nödmynt än Görtz hade föreslagit, vilket ledde till inflation och allmänt missnöje. Görtz, som faktiskt fått ordning på rikets finanser, blev en tacksam syndabock och efter Karl XIIs död arresterades han på order av Fredrik I och blev avrättad den 19 februari 1719, ett veritabelt justitiemord. Görtz kropp och huvud grävdes ned på galgbacken, men hans trogne tjänare grävde upp kroppen under Karl XIIs begravning och fick den, instuvad i en resväska, forslad till Hamburg, varifrån den fördes vidare till och jordades i hemstaden Schlitz. På gravstenen där står följande ord, som Görtz själv dikterade före sin död, att läsa: "Mors regis fides in regem mors mea" ("Troheten mot min kung blev min död").
Görtz öde har skildrats skönlitterärt av Gunnar E Sandgren i romanen Görtz (Bonniers 1984).
