Georg Bogislaus Staël von Holstein

Wikipedia

Georg Bogislaus Staël von Holstein (född 6 december 1685, död 6 december 1763) var en svensk friherre och militär.

George Bogislaus Staël von Holstein föddes den 6 december 1685 som son till överstelöjtnant Johan Staël von Holstein och Helena Julia van der Pahlen. Han började sin militära karriär 1700 som volontär vid livgardet, sergeant vid artilleriet 1701 och kornett vid Otto Vellingks ingermansländska dragonregemente i Livland och deltog i kriget i Östersjöprovinserna mot ryssarna. Staël utnämndes 1702 till löjtnant och 1703 befordrad han till kapten vid Adam De la Gardies värvade infanteriregemente i Livland. Regementet sattes i krig 1704 för att befria det av Ryssland belägrade Narva. I april beordrades han att med sitt regementes grenadsjärkompani bryta igenom den ryska belägringen kring Narva. Den svenska operationen misslyckades och Staël von Holstein blev 1704 tillfångatagen i och skickad till fångläger i Sibirien och senare till Moskva. Under vistelsen där gifte han sig 1710 med grevinnan Ingeborg Christina Horn af Rantzien, som var dotter till en annan svensk officer, vilken med hela sin familj tillfångatagits av ryssarna. När Staël von Holstein 1711 utväxlades mot en rysk officer, kom hans hustru att bli kvar i Ryssland. Staël von Holstein återvände till Sverige och skickades därefter med brev och depescher till Karl XII i Bendern där han utnämndes till major vid Skaraborgs regemente. Våren 1712 återvände han med en kunglig skrivelser till regeringen. Under det följande åren arbetade han med regementets nyrekrytering. Han blev efter att ha varit med om att ha räddat det hotade Älfborg utnämnd till major vid Skaraborgs regemente. 1713 blev Staël befordrad till överstelöjtnant och följde 1715 med på regementets nedmarsch till Skåne. Några år senare 1717 utnämndes han till överste och ledde följande år regementet under fälttåget mot Norge och belägringen av Fredriksten. Staël förlades 1719 med en bataljon på Hisingen och deltog i juli i försvaret av Nya Älfsborg. Han förde ett kanonbatteri över Göta älv som beskjöt Tordensjolds eskader från Arendal. 1720 tog Staël avsked ur den svenska hären och tjänade under några år hertigen av Holstein som generalmajor och chef för dennes livgarde. Ett år senare 1721 blev Staël generalmajor och generalkommissionär. Holstein återvände till Sverige 1731 och blev där adlad. 1733 blev han överste och kommendant på Kalmar slott.Ett år senare 1734 blev han landshövding i Kalmar län. Staël var en av ledarna för Mösspartiet som verkade för krigsförberedelser mot ryssarna och var en av de agenter som delade ut engelska och ryska mutor vid 1740 års riksdag. 1741 grundade Staël von Holstein tillsammans med landshövdingen Koskull Kosta glasbruk (som namngavs efter begynnelsebokstäverna i deras efternamn) och köpte senare det halländska storgodset Vapnö, vilket ännu är kvar i släkten Han utnämndes senare till generalmajor. Han var 1742 en av ledarna för mössornas sekreta utskott. 1743 skickades Staël till prins Adolf Fredrik som då vistades i Hamburg för att meddela honom att han utsetts till Sveriges konung. 1743 blev Staël von Holstein även befordrad till generallöjtnant och kommendant i Malmö. Han blev även serafimerriddare och 1754 [landshövding]] och överkommendant i Malmöhus län en post som han innehade fram till sin död.1757 utnämndes Staël till fältmarskalk. 1761 när hans första fru dog gifte Staël om sig med Sofia Elisabeth Ridderschantz. Han var gift med henne fram till sin död i Malmö den 6 december 1763.