Generalguvernör
Wikipedia
Generalguvernör är titeln för den högste ämbetsmannen inom ett förvaltningsområde, ofta kallat generalguvernement. Områden som styrts av generalguvernörer har ofta varit kolonier eller sådana administrativa enheter som är av mer tillfällig art. Ofta har generalguvernören haft både civil och militär myndighet, vilket även har gällt svenska generalguvernörer. Jämför ämbetet guvernör.
Innehåll |
[redigera] Sverige
Den förste svenske generalguvernören var Klas Fleming över Finland från 1594. Sedan dess har Sverige haft generalguvernörer i många av sina provinser, främst under Stormaktstiden, till exempel Finland, Pommern och de baltiska provinserna, tidvis i relativt små områden. Utöver dessa har det kortare perioder i orostider funnits generalguvernörer även inom landet, till exempel de västra landskapen.
En generalguvernör styrde i egentliga Sverige (inklusive Finland) över flera län. Enligt 1634 års Regeringsform måste en generalguvernör också vara riksråd (1682 – 1719 kungligt råd). 1654 och 1669 indrogs de inrikes guvernementen. Generalguvernörer och guvernörer i egentliga Sverige (inklusive Finland) avskaffades i Regeringsformen 1719, men återinfördes tillfälligt i Skåne 1801 - 1809.
Se vidare Svenska generalguvernörer
[redigera] Finland
har haft både svenska, (se ovan), och ryska generalguvernörer, från Finska kriget 1808 - Se Generalguvernör av Finland.
[redigera] Tyskland
1939 - 1945 upprättar Tyska Riket ett generalguvernment över Polen.
[redigera] England
Mer permanent användning har titeln (på engelska Governor-General) också fått när den används för den som löpande utför statschefens uppgifter i de länder där Elizabeth II är drottning men där hon inte residerar, till exempel Kanada och Australien.
