Galvanisering
Wikipedia
Galvanisering är en elektrokemisk process där en metall beläggs med ett tunt lager av en annan metall genom en galvanisk reaktion. Processen har fått sitt namn efter Luigi Galvani, som på 1700-talet upptäckte att elstötar kunde få avskurna grodlår att röra på sig.
Galvanisering används vanligen för att skydda mot korrosion (rost). Zink används ofta för att rostskydda stål genom galvanisering. Ofta används benämningen "galvaniserat stål" också om stål som belagts med ett rostskyddande zinklager med en annan metod än galvanisering (oftast doppning), vilket även kallas varmförzinkning. Vissa grundfärger (t ex CRC Kallgalv) innehåller en stor andel zink, varför användandet av dessa kan ses som en galvaniseringsmetod.
Själva galvaniseringsprocessen går till så att metallföremålet som skall beläggas med en annan metall sänks ner i en lösning med ett salt av den metall som skall bilda beläggning. Sedan ansluts metallföremålet till en strömskälla, med lämplig pol (dvs. motsatt laddning som metalljonen i det använda saltet). Då dras metalljonerna i saltlösningen på grund av sin laddning till metallföremålet och bildar en tunn jämn yta.
