Fotografi
Wikipedia
Ordet fotografi kommer från grekiskans phos (ljus) och graphis (pensel), d.v.s. att måla med ljus. En fotografisk bild kan vara svartvit (gråskala) eller i färg, och är en avbildning av verkligheten som uppkommit genom optisk exponering av ljuskänsligt material genom en kamera.
- Denna artikel är en fortsättning/avlänkning av fotografihistoria som behandlar den analoga och digitala fotografins utveckling fram till vår tid, altså nutidshistoria.
Innehåll |
[redigera] Historik
- Huvudartikel: Fotografihistoria
Fotografiets historia börjar redan på 1000-talet e.Kr. när principen för camera obscura (mörkt rum) och ritkameror typ camera lucida beskrivs som olika metoder för att ersätta handens verk med självtecknande ritpapper. Själva tekniken utvecklades dock inte förrän på 1500-talet.
De första bevarade fotografierna är tagna 1826 av Joseph Nicéphore Niepce. Daguerreotypin var det första systemet som användes i någon större skala. Under 1800-talet skedde sedan flera stora tekniska landvinningar, bl.a. möjligheten att göra flera kopior från samma plåt, George Eastman och hans företag Kodaks kameror för allmänheten och stereofotografiet (som bl.a. används i 3D-bilder idag).
1900-talets största innovationer var nog småbildskameran och 35 mm-filmen med beteckningen 135, samt den digitala kameran. I dag kan vi indela kamerorna i följande klasser småbildskamera (som tenderar att bli digital), mellanformatskamera och storformatskamera. Andra klasser såsom lådkamera och bälgkamera är kraftigt marginaliserade eller har gått till fotohistorien.
[redigera] Digitalfotografering
På senare år har digital fotografi blivit det vanligast förekommande. I stället för traditionell analog film, som bygger på kemisk teknik, används en så kallad sensor (bildchip). Sensorerna finns idag i flera olika typer: CCD- (Charge-Coupled Device), CMOS- (Complementary Metal-Oxide Semiconductor), Foveon- och APS-sensorer (Active Pixel Sensors) som är elektroniska motsvarigheter till film. Den professionella analoga tekniken har dominerats av kameraproducenter såsom Leica och Hasselblad. Även dessa ersätter traditionell fotofilm med digitala sensorer av högsta kvalitet.
När det gäller kompaktkameror har producenter som HP, Samsung, Sony, Sanyo, Casio och Panasonic alltmer anpassat sig och efterhand varit med att driva utvecklingen framåt. Det är också intressant att kameramärken som sedan länge varit borta från marknaden har återkommit, såsom till exempel Voigtländer. Leica har återuppstått som objektivmärke till andra kameror. Konica-Minoltas digitalkameraavdelning är uppköpt av Sony som lanserar den nya produkten med märket Alfa. Läget är just nu sådant att analoga kameror tas in som specialbeställning i yrkesfotoaffärer.
Den traditionella filmen kommer förmodligen att finnas kvar inom överskådlig framtid även om kvaliteten på digitala produkter ökar och helt dominerar marknaden. En nygammal produkt som ser ut att hålla stånd är Engångskameran som innehåller konventionell analog film. De bästa färgfilmerna för småbild har en upplösning på 125 linjer per millmeter, har ansetts motsvara 13.5 megapixel, men en pixel är fyrkantig och uppvisar därför sämre upplösning diagonalt. Ett riktigare tal är därför 20 megapixel för att uppnå en kvalitet motsvarande de finkornigaste färgfilmerna. De mest finkorniga svartvita filmerna för småbild har en upplösning på 400 linjer per millimeter, vilket motsvarar 13 824 megapixel. Därmed kan man anta att svartvit film har en ointaglig position. Men upplösning är en kombination av lins och film/sensor och ett objektiv löser sällan upp mer än 80 linjer per mm. Det är även viktigt att sensorn har samma mått såsom 135 filmruta, ty lagen om formatet spelar också in, ju större bildyta desto bättre bild kvalitet. Det vanligaste digitalformatet är med 1,5 ggr förlängningsfaktor för småbildsobjektiv. Detta sensorsformat för tankarna till det så kallade halvformatet som gav 72 bilder på en 36 bilders 135 småbildsrulle.
Internet kompletterar telefoto och fax som kan sändas på radiofrekvenser. Införskaffning av bilder för illustration är idag inget problem, inte minst därför att många amatörer lägger ut sina egna fotoalbum på nätet, men upphovsrätten utsätts för hårda prov.
En ny användning av fotografi är webbkameran som bevakar vykortsliknande motiv, väder, byggen, etc. För den allmänna säkerheten används på utsatta trafikleder och på andra trafikerade platser digitala trafiksäkerhetskameror och övervakningskameror.
Möjligheterna att scanna foton, negativ och diabilder medför att traditionella foton digitaliseras.
Datoriserad bildbehandling ersätter mörkrumsarbete. Programmen har många filtersystem inbyggda, även om alla filter inte kan ersättas. En fotograf har fortfarande nytta av en hel del filter framför objektivet, såsom polarisationsfilter, hel och halv försättslins, olika färgfilter etc. Polarisationsfilter kan exempelvis till stor del återskapas i de nyare versionerna av Photoshop, men anses av många inte ge lika goda resultat på bilder av glas och liknande reflekterande ytor.
Detta, för närvarande, marknadsledande dataprogrammet för bildbehandling är standardgivande, även om det finns många mer eller mindre goda alternativ.
Vid köp av digitalkamera får man som regel med ett program av enklare typ för överföring av bilderna till datorn. Dessa tillbehörsprogram har oftast även grundläggande möjligheter för korrigeringar av kontrast, färgmättnad och skärpa, och kan även sortera och visa bilderna på dataskärmen efter användarens önskan.
[redigera] Principen för den moderna digitalkameran
Digitalkamera är egentligen en vanlig kamera med bildsensor istället för film. Tillverkarna har anpassat formgivningen så att synliga skillnader mellan analoga och digitala kameror är obetydliga.
De vanliga typerna mätsökarkamera (kallas också kompaktkamera) respektive spegelreflexkamera är representerade. En kamera som är ett mellanting mellan systemkamera och kompaktkamera är semikompaktkameran (kallas även hybridkamera) det är en kamera som har ett zoomobjektiv med större omfång än en kompaktkamera och större möjlighet till egna inställningar av t.ex bländare, tid och ISO-värde. Dessutom kan vissa tillbehör anslutas.
Även storformatskameran respektive mellanformatskameran är sig tämligen lika.
Kamerorna har också centralslutare eller ridåslutare vilket sensorn ibland behöver, men digitalkompaktkamerorna har också digital slutarfunktion utan rörliga delar.
Sensorn sitter placerad där filmen tidigare fanns. Detta utnyttjas i äldre storformats- och mellanformatskamerors digitalbakstycke. Ibland förses dessa kompaktkameror med en mikrofon för inspelning av miljöljud. Digitala videokameror kan också ta stillbilder liksom flera mobiltelefoner.
Sensorn arbetar efter additiv färgblandnings metoden med rött, grönt och blått. Sensorn består av ett antal celler och ovanför var cell sitter ett färgfilter i respektive grundfärg. Mönstret innehåller dubbelt så många gröna som röda och blå pixlar. Mönstermosaiken i den ljuskänsliga sensorn kallas Bayermönster. Detta beror på att ögat har sin högsta känslighet i grönt område. Ögats upplösning i svartvitt är högre än i färg vilket den traditionella färgtelevisionen framgångsrikt utnyttjar. Därav behöver vi inte se rätt färg i fina detaljer i ett foto. Bilddataprogrammet kalkylerar trots detta fram rätt färg i enskilda pixlar.
En annan bättre metod är att använda tre bildsensorer där bilden projiceras. Bilden delas upp i tre identiska bilder med hjälp av halvgenomskinliga speglar och ett prisma samt ett färgfilter i rött grönt eller blått framför var bildprojektion inuti kameran. Ljuset laddar upp sensorns celler enligt principen för den fotoelektriska effekten. Varje cells elektriska laddning avläses och tillordnas ett specifikt digitala nummer genom behandling i en mikroprocessor och lagras som en digital bild där information från sensorns alla celler representerar ljusstyrka och färginnehåll.
En nackdel med digitala kompaktkameror är att det kan ta en liten stund från avtryck tills kameran har exponerat bilden färdigt. En fördel med en klassisk manuell kamera är att den kan exponera en bild utan behov av batteri, vilket är en omöjlighet med en digital kamera. En ny finess är antiskakautomatiken som i viss mån hjälper till att ta skarpa bilder på långa tider utan stöd såsom stativ. Denna automatik förlänger de lägsta tiderna ca 3 ggr ett normaloptik kan hållas på fri hand ca 1/4-dels sekund. Kompensationen sker genom i sidled rörlig lins i objektivet eller en rörlig sensor i kameran, som genom olika anordningar motriktar handskakningen. Det bästa är ändå att använda stativ.
Ett annat problem är ansamling av damm på bildsensorn i kameror med utbytbar optik. Snabba byten av objektiv rekommenderas. Industrin försöker lösa detta problem på olika sätt, en ny metod är att sensorn sätts i vibration när kameran startas eller stängs.
En underexponerad film är grovkornig, detta motsvaras av fotosensorns brusnivå som blir synlig såsom snö när inte tillräkligt med ljus faller in i kameran . Bruset är en oregelbunden elektronrörelse som alltid finns, men är mycket svag. Även här finns metoder att reducera bruset i efterhand.
[redigera] Fördelarna är många med den moderna digitalkameran
Fördelarna är många med digital fotografering. Till exempel är det möjligt att omedelbart radera en misslyckad bild och att kunna ta seriebilder utan motoriserad framdrift av film. Den kan direkt skickas digitalt till till exempel en tidningsredaktion, medan en konventionell filmrulle måste sändas per post eller förvaras tills den kan transporteras till sin destination på annat sätt. Film är en färskvara som måste förvaras i kylskåp om den skall bevara sina egenskaper över längre tid. Den digitala bilden lagras däremot direkt efter att den är exponerad i ett minne som inte är känsligt på samma sätt. Skillnad mellan original och kopia försvinner i viss mån när ett icke bildförstörande komprimeringsprogram används. Bilden behöver bara passera ett objektiv en gång utan att bearbetas av en förstoringsapparat. Vid dagens flygplatser är en digitalkamera okänslig för röntengenstrålning tvärtemot film. Bildmatrialets vikt är lika med noll men avspeglas praktiskt i lagringsmediets transport kostnad.
Eftersom båda systemen har sina för- och nackdelar har professionella fotografer ofta med sig båda typer kameror på viktiga uppdrag.
[redigera] Risk för förlust av data och bilder
Det finns vissa risker med förvaring av fotografier. När det gäller digital förvaring kan till exempel underlåtenhet att säkerhetskopiera bilderna innebära att datorbyte eller en hårddiskkrasch medför förlust av bildinformation. Magnetiska lagringsmedia, speciellt tidigare vanliga så kallade floppy-disketter, är mycket känsliga för magnetiska fält (till exempel från högtalare) som kan förstöra innehållet om de placeras för nära varandra.
En ytterligare risk är att standarder för digitala media föråldras, och att nutida CD-ROM eller DVD med lagrade bilder kanske inte kan spelas i framtida mediaspelare. Till exempel är mediaspelare för avspelning av magnetiska disketter inte längre standard på moderna datorer. Därför rekommenderas att göra papperskopior även av digitala bilder. Men det finns naturligtvis risker även för papperskopior. De bör förvaras mörkt, svalt och torrt. Ljus bleker färger, men även vissa plaster och lim kan innehålla ämnen som förstör bilderna.
[redigera] Skador på kamera och objektiv
Varken traditionell eller digital fotoutrustning, såsom objektiv och andra kameratillbehör, behöver smörjas. På grund av den oerhört känsliga mekaniken kan även mindre mängder vatten lätt leda till allvarliga skador som kan vara svåra att åtgärda till rimliga kostnader. (se Undervattensfotografering). Läckande batterier är ett annat problem där vissa batterifabrikat är ökända. En kunnig fotohandlare har som regel översikt över dessa. Displayen är speciellt känslig för mekaniska stötar som lätt kan få glaset att spricka. Objektivglaset är också känsligt för mekanisk påverkan och kan lätt repas. Därför finns till många kameror relativt billiga filter (oftast UV-filter) som kan skydda mot detta, och för ett förhållandevis rimligt pris kan ersättas om de i stället för frontlinserna blir skadade.
[redigera] Forskning och utveckling
Även om den digitala utvecklingen dominerar forskningen pågår fortfarande avancerad forskning inom traditionell fotokemi.
[redigera] Se även
- Fotografihistoria är huvudartikeln.
- Fotoportfolio
- Bildjournalistik
- Arkitekturfotografi
- Porträttfotografi
- Naketfotografi
- Naturfotografi
- Landskapsfotografi
- Stillebenfotografi
- Sportfotografi
- Makrofotografi
- Fotografiska filter
- Objektiv
- Kamera
- Fotoblixt
- Exponering
- Exponeringsmätare
- Mörkrumsteknik
- Fotomontage
- Bildmanipulering
- Digital mörkrumsteknik
- Fotostudion
- Nattfotografi
- Undervattensfotografering
- Infrarödfotografi
- Stereofotografi
- Flygfotografi
- Arkivbeständighet
- Kirlianfotografi
- Skriv gärna till ytterligare uppslagsord i Wikipedia:Projekt Fotografi.
[redigera] Externa länkar
- Lär dig fota bra
- - Fotografi
- Fria Bilder - gratis fotografier
- Gratis fotoskola online
- Clearskyes
- Astrofotografering
- Kirlian fotografering
- Crime scene investigator
- Earthcam
- Nationalgeography Foto
- Fotohögskolan GU
- Fotointresse - Fotoportal med fotorelaterade nyheter, diskussionsforum m.m.
- Fototips - resurs för digitalfoto och bildkommunikation
