Folkpark
Wikipedia
Folkets park, festplats eller friluftsanläggning, tidigare i regel ägd av en arbetarorganisation, numera ofta privat.
[redigera] Historia
I slutet av 1800-talet uppstod olika sorters sammanslutningar människor samlades kring för att engagera sig politiskt, engagera sig frikyrkligt, engagera sig för tidsfördriv etc. Även om verksamheten i mångt och mycket byggde på idealistiska krafter, kom i många fall även industriägare m.fl. skjuta till pengar till verksamheterna (corporate paternalism). Folkets park var ett sådant sätt. I och med industrisamhällets framväxt kom även en del ledig tid för arbetarna. Det vanliga vid den här tiden var att festerna, särskilt på landsbygden, uppstod genom att ungdomar och spelemän träffades vid olika vägskäl (exempelvis Gustav Frödings dikt om "Dans bort vid vägen" förtäljer om detta). Samtidigt var dessa festplatser okontrollerbara och många gånger urartade dessa fester i slagsmål och fylleri. Dansen vid vägskälen skulle fortgå in till 1900-talet.
Den första folkparken uppstod i Malmö 1893. Den finns kvar på samma plats än idag men ligger numera mitt inne i staden istället för i dess utkant. Folkparken kom till efter utländska, och särskilt tyska, förebilder. Här kunde folk roa sig för en billig peng på lördagarna, då det ordnades dans, karuseller m.m.
Under de följande femtio åren (kring 1900-1950) växte antalet folkparker rejält och fanns i stort sett överallt i hela landet. Folkparkerna fanns inte bara vid brukssamhällena och i städerna utan även vid flera stora vägskäl mitt inne i skogarna byggdes dansbanor m.m. Under 1930-, 40- och 50-talen uppträdde många av tidens stora svenska artister på folkparkerna som hade öppet varje lördag.
Att folkparkerna kom att få så stor spridning i Sverige har flera olika anledningar. En av de större orsakerna till folkparkernas framväxt finner man i att nöjesetablissemanget var hårt reglerat fram till mitten av 1950-talet. Man fick inte ordna danser och servera sprit samtidigt. Spritförsäljningen var noga reglerad. Det serverades ingen sprit inne på folkparkerna men de var med storstäderna undantagna ofta ensamma om att ordna dans. Det hindrade ändå inte att det då och då blev fylleri och slagsmål inne på folkparkerna genom att människor tog med sig flaskor hemifrån. Under 1940-talet var det s.k. "dansbaneeländet" en het samhällsfråga med prästen Gustav Grände i spetsen som pådrivande "moralens väktare" mot folkparkerna som sades leda till ett syndigt leverne. Debatten ledde dock inte till någon skärpning av reglerna.
1955 kan ses som en vändpunkt för folkparkerna. Till att börja med försvann mycket av det regelverk som hade omgärdat nöjesetablissemangen, bland annat blev det nu tillåtet att servera sprit i samma lokal där det förekom dans. Samma år avskaffades även motboken. Samtidigt började TV göra sitt intåg, och urbanisering kombinerat med att det uppstod andra nöjesinrättningar ryckte undan förutsättningarna för många mindre folkparker. Idag har många folkparker lagts ned och lämnats åt sitt öde, rivits, byggts om till bostäder eller park m.fl. ändamål.
