Flogiston
Wikipedia
Flogiston (från grekiskans φλογιστόν, neutrum av φλογιστός – "brännbar"; ytterst av φλόξ – "flamma") var namnet på ett hypotetiskt ämne som man förr trodde ingick i alla brännbara ämnen och som antogs försvinna när de förbrändes. Den kvarvarande askan betraktades enligt denna föreställning som renare och mer grundläggande än det ursprungliga ämnet. Flogiston betraktades närmast som ett grundämne, och rena metaller troddes vara en förening mellan flogiston och metalloxider (så kallade kalker).
Flogistonteorin grundlades av tyske kemisten Georg Ernst Stahl i början på 1700-talet och förblev förhärskande fram till mitten av 1770-talet då den franske kemisten Antoine Laurent de Lavoisier förklarade att förbränning är oxidering, dvs att ett ämne förenar sig kemiskt med syre (som då nyligen hade upptäckts). Den totala omvälvning av kemins grundläggande föreställningar som förkastandet av flogistonteorin innebar brukar kallas den kemiska revolutionen.
