Fatimider
Wikipedia
Fatimiderna var den regerande dynastin i det fatimidiska imperiet eller fatimidiska kalifatet, som styrde Nordafrika från 909 till 1171. Namnet fatimider härleds från profeten Muhammeds dotter Fatima Zahra.
Fatimiderna tillhörde den shiitiska grenen av islam och till en sekt som kallades ismailiter. Dynastin grundades 909 när syrianske Said ibn Hussein fritogs från fängelset i Kairouan av sina anhängare. Han utropade sig själv till mahdi och kalif och tog namnet Ubayd Allah. Han hävdade att han var en ättling till Muhammeds dotter Fatima Zahra. Snart kontrollerade Ubayd Allah hela centrala Maghreb, ett område som omfattar dagens Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen. Hans nybyggda huvudstad Mahdia (uppkallad efter honom själv) låg i nuvarande Tunisien.
Fatimiderna gick in i Egypten 972 där de grundade en ny huvudstad vid al-Qahira (Kairo), som betyder "den triumferande". De fortsatte att erövra kringliggande områden så att de styrde hela området från Tunisien till Syrien, och även Sicilien.
Till skillnad från andra styrande vid denna tid, så berodde fatimidernas offentliga karriär mer på meriter än på arv, stamtillhörighet och intriger. Människor från andra grenar av islam, till exempel sunni, kunde likaväl som shiiter få offentliga poster. Toleransen utsträckte sig även till icke-muslimer, vilket innebar att även kristna och judar fick höga poster inom regeringsväsendet.
Imperiet fortsatte att växa och blomstra tills al-Hakim blev kalif. Hans bana började lovande med byggandet av den stora Al-Hakim-moskéen i Kairo. Han bröt med traditionerna och umgicks med folket för att kunna vara mer direkt delaktig i sina projekt. Så småningom blev han sinnessjuk och avrättade dem han inte gillade och införde godtyckliga lagar, till exempel att kvinnor förbjöds att arbeta på dagen och att sova på natten. Hans död är omgiven av mystik, men vissa hävdade att han var gudomlig och hade uppstigit i en andlig värld. Dessa blev kända som druser. Druser finns ännu, i Libanon, Syrien, Jordanien och Palestina.
Efter omkring 1060 minskade det fatimidiska området tills det bara bestod av Egypten. När den siste fatimidiske kalifen dog 1171 förenade Saladin Egypten med det abbasidiska kalifatet. Egypten återvände då till sunni, vilket definitivt avslutade den fatimidiska dynastin.
[redigera] De fatimidiska kaliferna
- Ubayd Allah al-Mahdi Billah (909 - 934; grundade den fatimidiska dynastin)
- Muhammad al-Qaim Bi-Amrillah (934 - 946)
- Isma'il al-Mansur Bi-Nasrillah (946 - 952)
- Ma'ad al-Muizz Li-Deenillah (952 - 975; Egypten erövrades under hans tid)
- Abu Mansoor Nizar al-Aziz Billah (975 - 996)
- Al-Hakim bi-Amr Allah (996 - 1021)
- Ali az-Zahir (1021 - 1035)
- Ma'ad al-Mustansir Billah (1035 - 1094)
- al-Musta'li (1094 - 1101)
- al-Amir Bi-Ahkamillah (1101 - 1130)
- al-Hafiz (1130 - 1149)
- az-Zafir (1149 - 1154)
- al-Faiz (1154 - 1160)
- al-Adid (1160 - 1171)
