Elektrisk spänning
Wikipedia
Elektrisk spänning är en skillnad i elektrisk potential (möjlighet, resurser) mellan två punkter. Här handlar det om överskott och underskott av elektroner.
Om punkterna skulle komma i kontakt med varandra genom en elektrisk ledare som till exempel en metalltråd eller resistor, uppstår en elektrisk ström som strävar att utjämna potentialskillnaden mellan punkterna. Strömmen består av en förflyttning av laddade partiklar, vanligtvis elektroner. En sammankoppling som praktiskt taget saknar motstånd kallas kortslutning.
Elektrisk spänning mäts i SI-enheten volt som förkortas V. En storhet som anger den elektriska spänningen mellan två punkter brukar betecknas U (av ty. Unterschied som betyder 'differens', 'skillnad'). Ett exempel är Ohms lag U=R • I som ger oss sambandet mellan spänningen, resistansen i sammankopplingen och styrkan hos den ström som därvid uppstår.
Enheten volt är ingen grundenhet i SI utan definierias som den spänning som krävs över t ex en resistans för att strömstyrkan 1 A ska generera effekten 1 W enligt effektformeln effekt = spänning • strömstyrka.
I Europa har de flesta vanliga vägguttagen spänningen 230 V. Observera dock att det då rör sig om effektivvärdet hos en växelspänning. Toppvärdet är 325 V, vilket uppnås 100 gånger per sekund, varannan gång med positivt och varannan med negativt tecken.