Dorian Grays porträtt
Wikipedia
Dorian Grays porträtt (The Picture of Dorian Gray) är en roman skriven av Oscar Wilde, som publicerades första gången 1890 i Lippincott's Monthly Magazine.
Innehåll |
[redigera] Handling
Historien om Dorian Gray tar sin början i England, där konstnären Basil Hallward målar ett porträtt av den unge, sköne och ack så naive Dorian Gray. Under vistelsen hos målaren möter Dorian Lord Henry Wotton, som ska komma att förändra hans liv för alltid. När Dorian, med hjälp av målarens porträtt, får upp ögonen för sin egen skönhet, önskar han att porträttet skulle åldras istället för han själv. Efterhand märker Dorian att hans önskan gått i uppfyllelse - han behåller sin ungdomliga skönhet medan porträttet får ta konsekvenserna av tidens gång. Samtidigt som Dorian fått upp ögonen för sin egen skönhet och charm, introduceras han för Lord Henrys dekadenta teorier som avslöjar det Viktorianska samhällets hyckleri. Stärkt av sin nya medvetenhet låter Dorian sig inte stoppas av moralisk tveksamhet, utan lever sitt liv i synd och lust, med skönhet som högsta ideal. Efter ett tag märker Dorian att tavlan inte bara tagit över hans fysiska åldring; den visar även hans själs förändring. Grymhet, sarkasm, cynism, och alla onda handlingar Dorian utför speglas på tavlan, medan Dorian själv ser precis lika oskyldig ut som när tavlan målades. Trots denna möjlighet till insikt i sitt eget själsliv håller han tavlan gömd och ser den inte som ett problem. Allt eftersom tiden går, blir Dorian dock alltmer jagad av sin egen paranoia över ett eventuellt upptäckande. I takt med att hans synder blir fler och värre, får Dorian allt värre samvete och blir alltmer desperat. Han bestämmer sig till slut för att göra av med det enda beviset för sina sitt syndiga liv; tavlan.
[redigera] Bakgrund
På grund av den hårda kritik Oscar Wilde fick för romanen när den först kom ut ([1890]), skrev han ett förord till den andra versionen ([1891]). I detta förord förklarar och försvarar Oscar Wilde romanen och de bakomliggande filosofierna i en rad aforismer.
- På engelska, "The Preface": [1]
[redigera] Grundläggande teman
[redigera] Konstens mening
I sitt förord svarar Oscar Wilde på anklagelser om att Dorian Grays porträtt är en djupt omoralisk bok. Detta gör han genom en förklaring av sin konstfilosofi, som utgjorde en stark kontrast till det Viktorianska samhällets syn på konst. 1800-talets England präglades av bilden av konst som ett medel för social träning och moralisk insikt (se exempelvis Charles Dickens). Wilde ansåg att konst inte hade något syfte förutom att vara just konst, och han utgjorde en del av den så kallade estetiska rörelsen. Denna filosofi, eldad av hat mot dåtidens medelklass, personifieras i berättelsen av Lord Henry. Som läsare kan man dock fundera på hur detta levs ut i praktiken. Porträttet av Dorian Gray fyller ett moraliskt syfte i romanen då den starkt påverkar Dorians samvete. Likaså har den gula boken han får av Lord Henry en inverkan på Dorian och fungerar som en slags guide för hur han skall leva. Således är detta kanske ännu en av Oscar Wildes kända paradoxer: Samtidigt som han genom sitt förord befriar sig från den Viktorianska stränga synen på konst, ger han själv läsaren en minst lika tung moral.
[redigera] Ungdom och skönhet
Enligt Wilde har konsten inget annat syfte än skönhet. Detta märks tydligast i boken på hur Dorians porträtt (en spegling av hans skönhet) piggar upp den trötte Lord Henry. Likaså lyckas Dorian fly sin hemska verklighet genom att studera olika former av konst såsom broderi, parfymer och målning. I likhet med Wildes filosofier är konst och skönhet av mycket stor betydelse i boken; trots detta slutar berättelsen med att Dorian får betala ett mycket högt pris för att ha levt enligt dessa regler.
[redigera] Samhällets ytlighet
Det som betyder mest när Dorian, Lord Henry och deras sällskap bedömer en person är inte om denne har ett gott hjärta utan snarare hur vårdat hans utseende är. Tack vare denna bedömning lyckas Dorian smälta in perfekt i samhället trots sin syndiga livstil. Även om folk ifrågasätter hans moralitet, blir han aldrig fördömd av samhället eftersom han ser så oskyldig och ren ut.
