DNS
Wikipedia
| Lager | Protokoll |
|---|---|
| Applikation | BitTorrent, DNS, FTP, HTTP, IMAP, IRC, NNTP, POP3, SIP, SMTP, SNMP, SSH, Telnet, TFTP, … |
| Transport | DCCP, SCTP, TCP, RTP, UDP, IL, RUDP, … |
| Nätverk | ARP, ICMP, IGMP, IP (IPv4, IPv6), … |
| Länk | ATM, Ethernet, FDDI, ISDN, MPLS, Token Ring, PPP, SLIP, Wi-Fi, … |
DNS (domain name system), eller domännamnssystemet, är ett system för att förenkla adressering av datorer på Internet. Det uppfanns år 1983 av Paul Mockapetris. DNS är ett distribuerat system, zoner delegeras till den som är ansvarig för zonen. DNS är ett klient–server-system – klienten finns vanligen inbyggd i system som kommunicerar via internet.
Varje dator på Internet har ett eget IP-nummer och med hjälp av DNS kan man koppla en adress i textformat till en sådan. Så istället för att skriva in 130.94.122.197 när man vill komma till svenska Wikipedia kan man använda sig av den enklare sv.wikipedia.org. Den textbaserade adressen kallas vanligen för domännamn.
DNS använder sig av både TCP och UDP på port 53 för att besvara DNS-frågor. Nästan alla DNS-frågor består av en UDP-förfrågan från klienten och ett UDP-svar från servern. TCP används oftast enbart när datamängden överstiger 512 byte, exempelvis vid zonöverföringar.
För att en DNS-server ska ha någonting att utgå från när den får en fråga på en zon den inte vet något om, finns det 13 root-servrar. Från root-servrarna är toppdomänerna delegerade. En toppdomän är den del av domännamnet som slutar med exempelvis .org, .se eller .eu.
DNS är inte bundet till Internet utan kan också användas i interna IP-baserade nätverk.
Innehåll |
[redigera] Dynamisk DNS
På grund av att de flesta Internet-operatörer tilldelar IP-nummer dynamiskt till sina kunder istället för att tilldela dem ett fast nummer, så har det tidigare varit omöjligt för de flesta internetanvändare att få ett domännamn kopplat till sin server. Detta har lösts på senare tid genom så kallade dynamiska DNS-servrar. Dessa servrar kan, med hjälp av ett litet program som installeras på datorn, dynamiskt uppdateras så ofta som det behövs med det IP-nummer som gäller vid varje tillfälle.
Det finns ett flertal gratis dynamiska DNS-servrar att tillgå på Internet. Exempel på sådana är:
[redigera] Vanliga typer i DNS
I DNS finns ett antal olika typer av poster specificerade. De vanligaste av dessa är:
- SOA - start of authority, markerar starten på en ny zon
- NS - authoritative name server, specificerar den DNS-server som är ansvarig för zonen
- A - host address, kopplar namn till IP-adress i IPv4
- PTR - domain name pointer, kopplar IP-adress till namn (reverse lookup)
- AAAA - host address, kopplar namn till IP-adress i IPv6
- MX - mail exchange, specificerar vilka servrar som hanterar e-post åt en viss domän
- CNAME - canonical name for an alias, hanterar alias
- TXT - text strings, används för kommentarer och numera även till exempelvis publicering av Sender Policy Framework
- SRV (service records)
- NAPTR (Naming authority pointer)
[redigera] Serverprogramvara
En populär programvara för att driva en DNS-server är BIND [1], Berkeley Internet Name Domain. Även Microsoft har en servermjukvara för DNS. Den ingår i Active Directory och har därmed börjat användas mer. För den som vill snabba upp sin egen dator eller mindre nätverk kan MaraDNS [2] vara ett alternativ.
[redigera] Specifikation
Standarden för DNS specificeras i ursprungligen i RFC 882. 1987 uppdaterades DNS i och med publiceradet av RFC 1034 och RFC 1035. Flera ytterligare RFC:er har föreslagit olika utökningar till grundprotokollet.
