Corporate Governance
Wikipedia
Ägarviljan Ägarviljan är ett komplicerat begrepp, men icke desto mindre intressant. Ägarviljan kan definieras enligt följande: Ägarviljan har sina rötter i aktieägarens idéer och strategier och den uttrycks genom aktieägarens försök att påverka på bolagsstämman. Många anser att det borde vara ett viktigt nyckelord inom corporate governance. För att bättre förstå tanken bakom detta begrepp behöver det problematiseras något innan man kan inplacera det i kontexten. För att utöva påverkan eller makt måste ägaren ge uttryck för någon form av vilja – ägarvilja. En aktieägare har säkert tankar och idéer beträffande sitt aktieinnehav, som kan utmynna i en vilja som senare kläds i en handling. Således måste bakom varje aktieägares påverkan av t.ex. bolagets inriktning finnas en vilja. Det kan tyckas att begreppet voice innefattar och symboliserar ägarviljan, men sannolikt finns det aktieägare med vilja, men som av olika skäl inte förmår omsätta den i handling. En ägarvilja som mynnar ut i en handling är lättare att uppfatta än en vilja som kringgärdas av regler och begränsningar. Här tänker jag närmast på situationen för ett antal institutionella placerare, som ofta har placeringsregler.
Ägarviljan ett interrelaterat begrepp Man kan fråga sig om inte begreppet voice skulle räcka som förklaringsgrund för begreppet ägarvilja - antagligen inte. Den som gör en exit eller lojalt stannar kvar som aktieägare i bolaget utrycker ändå någon form av vilja. Är ägarviljan alltid rationell? Nej det är den inte. Men den som ger uttryck för sin vilja kan många gånger uppleva att den är rationell i den situation denne befinner sig.
Studerar man t.ex. de olika institutionella investerarna finner man att de har högst varierande mål för sina verksamheter. Detta leder bl.a. till olika risktagande, som i sin tur påverkar deras ägarvilja. Passiva aktieägare kan uttrycka någon form av vilja. En passive ägare kan skriva ett brev till en styrelse och uttrycka mer eller mindre explicit hur denne ser på en viss fråga eller anvisa någon form av guideline för bonussystem eller regler för andra frågor. Institutionella ägare kan i sina årsberättelser ge uttryck för en viss ägarpolicy . Vissa fonder skulle kanske vilja göra en exit, men är förhindrade på grund av interna regler eller rutiner för sin aktieportfölj. De blir därigenom passiva på grund av detta. Nedan i figur 1 har jag gjort ett försök att integrera begreppet ägarvilja med voice/exit modellen. Denna abstraktion får löpa tills jag har funnit någon bättre illustration för hur ägarviljan passar in i kontexten.
Aktiva ägare kan på olika sätt försöka påverka . Allt från styrelserepresentation, deltaga i nomineringskommittéer, rösta på bolagsstämman, dialoger med bolagsledning eller bilda en koalition med andra aktieägare. Även om man har dessa möjligheter att påverka, så kan ändå dessa möjligheter vara dåligt utnyttjade. Då är ägarviljan svag. En dominerande ägare som har möjlighet att påverka ett styrelseval och därigenom bolagets strategi och inriktning har en stark och tydlig ägarvilja, som ger uttryck för ansvarstagande. Ägarviljan kan således vara svag eller otydlig, men den kan också vara stark, explicit och mycket tydlig. Den kan vara välartikulerad och rationell, men den kan också vara känslomässig, emotionell och baserad på makt. Där ägarviljan kommer till uttryck i form av en handling för bolagets bästa kan man också påstå att ägaren tar ett ansvar för bolagets utveckling. I ägarviljan kan också poliska värderingar reflekteras. Huruvida ägarviljan baserar sig på känslor eller rationalitet är naturligtvis svårt att kvantifiera och sätta mått på, därför skulle man kunna kvantifiera ägarviljan inom ytterlighetsmåtten svag – stark. Med andra ord den skulle teoretiskt kunna beskrivas på en skala från ytterligheterna svag till stark. Det behöver inte betyda att man utelämnar begreppen makt, emotioner, och rationalitet. De går mycket väl att kombinera med verbala tillägg och beskrivningar.
