Chiloé
Wikipedia
Chiloé är en ö utanför Chiles mellansödra kust. Chiloé är den nordligaste ön av Chiles fjord- och kanalfyllda skärgård som slutar vid Kap Horn.
Chiloé är också en provins i regionen Los Lagos i Chile. Huvudstad är Castro.
Chiloé blev tidigt koloniserad av spanjorer på 1500-talet. Städerna på ön var de första hamnarna som kunde besökas efter en resa genom Magellans sund. Av denna anledning höll den spanska kronan fast vid sina besittningar där, trots att de spanska kolonisterna bett om tillstånd att lämna ön. Spanjorerna grundade två städer på ön, Castro och Ancud. På ön verkade jesuiterna, som på grund av deras fåtal inrättade ett cykliskt processionssystem där varje by eller stad hade sin helgondag och kyrka, som varje år besöktes av missionärerna i en procession. De många lantkyrkorna har blivit deklarerade som världsarv av FN. Utifrån ön organiserade jesuitena flera expeditioner till ökända områden, som till sjön Nahuelhuapi och Archipielago de los Chonos, därifrån de tog med sig indianer. Chiloé var av de sista spanska besittningar som "befriades" i koloniernas frihetskrig. Ön verkade som centrum för realisterna, dvs. de som höll fast vid kronan. Därifrån organiserades flera fältåg mot de upproriska, och det uppskattas att ända upp till 20% av befolkningen deltog i spanska krigshärarna. År 1826, inkorporerades Chiloé till den självständiga republiken Chile och blev des åttonde provins. Under 1800-talet emigrerade många Chilotés (folk från Chiloé) till den obefolkade pagonska fastlandet. Där tog de som jobb som tjänare åt piojärena som bosatte sig där.
