Barnmorska

Wikipedia

Barnmorska, yrke inriktat på vårdområdet sexuell hälsa som omfattar allt från information till tonåringar om sex, mödrahälsovård, gynekologisk sjukvård, förlossningsvård och preventivmedels- och abortrådgivning. Mest känt är barnmorskans arbete inom förlossningsvården då hon bistår och övervakar barnet och den födande kvinnan.

Barnmorskorna som arbetar i mödravården möter kvinnan i alla livets skeden från tonåren till klimakteriet. Hon övervakar fostret och kvinnan under graviditeten, kontrollerar kvinnans hälsa och preventivmedelsbehov när kvinnan inte önskar bli gravid och hon tar cytologiska prover för att screena vissa cancerformer.

Barnmorskorna som arbetar på ungdomsmottagningar möter både tonåriga flickor och pojkar för preventivmedelsrådgivning. Barnmorskorna deltar också i smittspårningsarbetet för sexuellt överförda sjukdomar, som är vanligare bland unga människor än äldre. Tonåringarna söker sig oftast till ungdomsmottagningarna medan äldre oftast söker eller kallas till så kallade STD-mottagningar som finna i alla landsting. Dessa undersökningar och behandlingar är alltid avgiftsfria för patienterna, då smittan kan förorsaka svåra konsekvenser, som barnlöshet eller allmäninfektioner i inre organ och leder, hos de drabbade

Barnmorskorna som arbetar på sjukhusens kvinnokliniker sköter på vårdavdelningar övervakning av oförlösta kvinnor, som antingen själva har någon sjukdom eller där barnets liv på något vis är hotat. På förlossningsavdelningen handlägger barnmorskor alla normala förlossningar liksom den medicinska övervakningen av mor och barn efter födelsen. Om förlossningen har varit komplikationsfri överförs mor och barn till BB-avdelning, där barnmorskor övervakar mödrarnas hälsotillstånd och bistår med råd för amningen av barnet. Då barnet föds med s.k. kejsarsnitt är barnmorskan med på operationsavdelningen för att ta hand om barnet tillsammans med fadern.

På gynekologiavdelningarna vid kvinnokliniker tas kvinnor om hand för kirurgisk eller medicinsk behandling för sjukdomar eller barnlöshet. Också avbrytande av graviditeter, missfall eller aborter behandlas på dessa avdelningar. På dessa avdelningar arbetar ofta barnmorskor men ofta också sjuksköterskor med specialistutbildning i omvårdnad inom allmän medicin och kirurgi.

I 98% av fallen är barnmorskan en kvinna men i takt med jämställdhetssträvandena har antalet män i yrket ökat något. Även de blivande fäderna är med i förlossningsrummet och bistår kvinnan under hennes födande av det gemensamma barnet. I Sverige var förlossningsrummet en helt kvinnlig miljö dit inga män över huvud taget fick tillträde förrän sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Från början var det medicinskt och teologiskt högt utbildade män, som bland annat kunde ta ställning till hur stjärnorna stod i födelseögonblicket. En exklusive tjänst endast de förmögna männen kunde hålla sina fruar och barn med. På landsbygden och bland städernas allmänhet tillkallade kvinnorna manlig hjälp vid behov av muskelstyrka, om förlossningskatastrofer hotade. Barberare och fältskärer samt smeder var män som då tillkallades. I samband med att lustgasen gjorde sitt inträde inom tandvården prövade den engelska drottning Viktoria denna gas vid barnafödsel och rekommenderade den varmt för alla födande kvinnor. Med detta inträdde allt fler män i förlossningsrummen till kvinnorna.

Från att ha varit ett från sjukvården frikopplat yrke har den svenska barnmorskeutbildningen i sin helhet samordnats med hälso- och sjukvården sedan 1960-talet. Då infördes krav på legitimation som sjuksköterska med minst 18 månaders yrkeserfarenhet för att bli behörig att söka specialistutbildning till barnmorska. Alla legitimerade barnmorskor är alltså också legitimerade sjuksköterskor i Sverige (till skillnad från i många andra länder). Specialistutbildningen bedrivs vid universitet och högskolor och är 1,5 år lång. Den leder till yrkesexamen. För att få utöva yrket krävs också legitimation från socialstyrelsen.

Då hemförlossningar var vanligt i Sverige tjänstgjorde barnmorskor som distriktsbarnmorskor. De skötte då ofta mödravården genom hembesök under graviditeten och kallades till hemmet när det var dags för kvinnan att föda. Planerade hemförlossningar är numera ovanligt i Sverige, och de flesta barnmorskor föredrar att ha tillgång till den säkerhet sjukhusens förlossningsavdelningar kan erbjuda. År 2001 till exempel genomfördes ungefär 100 planerade hemförlossningar i Sverige. I Holland är hemförlossning det vanligaste sättet att föda om graviditeten varit okomplicerad och förlossningen i det enskilda fallet utvecklas normalt. Den stora skillnaden mot i Sverige beror dels på geografiska avstånden till förlossningskliniken, dels på skilllnader i synen på födande och dess organisation.

Den mänskliga fortplantningen

Könsorgan | Samlag | Befruktning | Graviditetstest | Preventivmedel | Graviditet | Livmoder | Moderkaka | Foster | Navelsträng | Abort | Missfall | Foglossning | Barnmorska | Obstetrik | Förlossning | Barn | Kejsarsnitt | PKU | Amning | Tvillingar