Barnbyn Skå
Wikipedia
Barnbyn Skå startade 1947 av Stockholms barnavårdsnämnd som ett alternativ till dåtida barnavårdsinstitutioner, då alarmerande rapporter och undersökningar påvisade inhumana uppfostringsmetoder på dessa, såsom straff och aga. Inriktningen var pojkar och flickor i åldrarna 7-15 år med en neurotisk och psykopatisk problematik, vilken manifesterades genom ett avvikande asocialt beteende med missbruk, vagabondisering, våld och stölder som följd. Tolv stugor byggdes varav en användes som matsal och nio nyttjades som barnstugor där sju barn inrättades i varje stuga tillsammans med en husfar och en husmor. Stugidén byggde därför på tanken att barnen i en trygg miljö skulle få möjlighet att bearbeta tidigare konflikter med ställföreträdande föräldrar och på så sätt erhålla nya erfarenheter.
Bland de kända föreståndarna finns Gustav Jonsson och Bengt Börjeson.
Barnbyn har liksom samhället varit i konstant förändring och utveckling ända sedan starten och har omvandlat, omdanat samt omformulerat sin verksamhet vid flera tillfällen under årens lopp. Under sina 57 verksamma år har Barnbyn Skå har haft ett stort inflytande inom den öppna barn- och familjevården både i Sverige och internationellt. Inom nordisk barnpsykiatri har institutionen spelat en ledande roll vid utvecklingen och introduktionen av nya psykoterapeutiska metoder. I begynnelsen framhöll Gustav Jonsson att Barnbyn Skås främsta uppgift var att ta hand om samhällets mest utsatta människor, ett ideologiskt och etiskt ställningstagande Barnbyn Skå höll fast vid in i det sista.
Den sista juni 2005 stängde Barnbyn Skå portarna efter, med några få undantag, en ständigt pågående verksamhet sedan 1947. Detta trots Barnbyns oerhörda roll för det sociala arbetet, det socialpolitiska klimatet i Sverige och den svenska välfärdens uppbyggnad och form. Ända sedan starten har Barnbyn haft den utstötta, missgynnade människan i fokus och fört marginaliserade och utsattas talan i samhällsdebatten.
