Astrid Cleve
Wikipedia
Innehåll |
[redigera] Biografi
Astrid M Cleve von Euler, född 11 januari 1875, död 8 april 1968. Professor (1955) i biologi. Dotter till professor Per Teodor Cleve och Alma Öhbom. Gift 1902-1912 med nobelpristagaren Hans von Euler-Chelpin (skilda). Mor till fem barn, däribland nobelpristagaren Ulf von Euler. Svärmor till Sven Stolpe. Cleve von Euler är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
[redigera] Gärning
Astrid Cleve disputerade 27 maj 1898 vid Uppsala Universitet, som den första kvinna i Sverige inom en naturvetenskaplig disciplin. Titeln på avhandlingen var Studier öfver några svenska växters groningstid och förstärkningsstadium.
Cleve von Euler verkade sedan i tur och ordning som amanuens vid Stockholms högskola, lärare, och som föreståndare vid Uddeholmsverkens laboratorium. I början av 1920-talet kom hon tillbaka till Uppsala där hon var en erkänd expert på identifiering av kiselalger. På 1950-talet publicerade hon sitt stora verk Die Diatomeen von Schweden und Finnland i fem band. Hon blev 1955 utnämnd till professor vid Uppsala Universitet.
Hon hade även ett mycket starkt intresse för kvartärgeologi, särskilt när det gäller tidsförloppet för isens tillbakadragande. Isavsmältningen hade inte pågått kontinuerligt, utan ryckigt. Flera kvartärgeologer, bl.a. Gerard de Geer menade att detta berodde på klimatförändringar, men Cleve von Euler avfärdade det som osannolikt. Hon lanserade 1923 en egen teori för landhöjningsmekanismen, den s.k. gungningsteorin. Enligt denna skulle landhöjningen ses som en pendelrörelse. Efter isavsmältningen uppstod oscillationer där landet omväxlande höjts och sänkts. Svängningstiden för varje gungning fastställdes till 2080 år.
Cleve von Euler fick skarp kritik för sin teori från andra ledande geologer, bl.a. Lennart von Post, Ragnar Sandegren och Gunnar Beskow. Motsättningarna ledde till att hon efter 1928 fick svårt att publicera sina rön i kvartärgeologiska tidskrifter. Cleve von Euler gav inte upp utan fortsatte att publicera nya argument för sin sak genom att själv bekosta utgivningen av sina rapporter, till exempel på Bergslagspostens tryckeri. Hon avvek inte en tum från sin gungningsteori förrän 1961, då hon 86 år gammal gjorde en mindre revision om hur själva pendelrörelsen gått till.
Numera anses hennes gungningsteori vara motbevisad, men hennes verk om kiselalger är ett bestående bidrag till biologin.
[redigera] Bibliografi
- 1898. Studier öfver några svenska växters groningstid och förstärkningsstadium. Avhandling
- 1900. Die diatomeen
- 1923. Försök till analys av Nordens senkvartära nivåförändringar. I GFF
- 1926. Skalbankar och nivåförändringar i Skagerackområdet. I GFF
- 1946. Om den sista landisens bortsmältning från södra Sverige
- 1951-1955. Die diatomeen von Schweden und Finnland (5 band)
- 1961. Sista biten i puzzlet - några ord Sveriges geologer tillägnade
