Årstadal

Wikipedia

Årstadal, industriområde, även tidigare bostadsområde, i stadsdelen Liljeholmen i Stockholm. Årstadal kom jämte Sundbyberg att bli Stockholms första förstad. Senare har området utnyttjats främst av industrier. I dagsläget håller stora delar av det på att bebyggas med bostäder.

Innehåll

1 Bakgrund
2 Erik Sparre köper Årsta säteri
3 Ofördelaktiga villkor
4 "Ett riktigt pesthål"
5 Från kåkstad till industriområde till bostäder
6 Se även
7 Externa länkar

[redigera] Bakgrund

År 1860 drogs västra stambanan förbi Liljeholmen där stora verkstäder för reparation av lok och vagnar även kom att byggas. Markägarna i området såg snart fördelen med att stycka upp sina ägor för industriändamål. Fabrikerna blev fort många och dessa drog till sig arbetare vilka behövde bostäder. Att det dessutom då rådde stor bostadsbrist i Stockholm gjorde inte saken bättre.

[redigera] Erik Sparre köper Årsta säteri

Erik Josias Sparre (1818-1886)

Ägaren till Västberga gård, greven och landshövdingen Erik Sparre köpte Årsta säteri 1876. Ett år senare började han upplåta tomter för bostadsbebyggelse på gårdens ägor, närmare bestämt i sluttningen öster om järnvägen vid den sanka Årsta äng. Vid denna tidpunkt fanns bara några torp här, bl.a. Grönbrink, som var krog 1755-1849. Torpet låg vid nuvarande korsningen Södertäljevägen-Hägerstensvägen. I april 1878 kunde man läsa följande annons i Dagens Nyheter:

Ny förstad till Stockholm vid Liljeholmen!
Byggnadstomter vid Liljeholmen vackert belägna vid sjö säljas till billigt pris. Plan och tomtkarta jemte öfriga upplysningar hos ingeniör Smith, Akademigränd 6.

Greven samarbetade med smålänningen Carl Johan Andersson, som i detta sammanhang föredrog ett mer pompöst namn : Charles J. Smith.

[redigera] Ofördelaktiga villkor

De villkor som gavs tomtköparna var emellertid inte speciellt fördelaktiga. Tomterna uppläts nämligen endast på arrende för en tid av 50 år. Efter arrendetiden skulle tomt med bostadshus återgå till ägaren i prima skick. Hur det än var så tyckte de flesta ändå att ett halvsekel var en lång period, medellivslängden under 1870-talet var ju förhållandevis kort. Redan efter fem år hade Årstadal fyllts av hastigt byggda, eller halvfärdiga träkåkar. Den svåra bostadsbristen bidrog dock till att många av de arrendatorer som uppförde sina hus här aldrig kom att bo i dem själva. Istället delade man upp husen i lägenheter för att hyra ut till ännu mindre bemedlade människor.

[redigera] "Ett riktigt pesthål"

Snart kom emellertid många av både de bemedlade och mindre bemedlade husägarna känna sig grundlurade av greve Sparres annons om tomter vid vackert belägna sjö. Området var nämligen sankt och kom helt att sakna avlopp. År 1880 tilläts även Lijeholmens Kalkbruk (senare AB Karta & Oaxens Kalkbruk) att förlägga sin smutsiga och dammiga verksamhet i anslutning till bostadsområdet. Sparre struntade helt i de sanitära förhållandena, fastän han år 1882 blivit uppmanad av kommunalnämnden att anlägga avlopp och rännstenar i samhället, samt dränera marken. Resultatet blev snart att epidemier utbröt i med flera dödsoffer som följd. Mot detta gjordes emellertid ingenting, istället upplät greven flera byggnadstomter på sina marker. Årsta äng, Årsta skog och Sjövik var några av dessa. Årstadal med omgivningar kom med tiden bli känt som ett riktigt pesthål.

Karta över Årstadal 1882

1886 dog Erik Sparre, ”i grevens tid”. Hans insatser för att lösa den s.k. arbetarebostadsfrågan hade för egen ekonomisk del varit lysande, desto mindre för arbetarna själva. Sparre kom emellertid inte att bli den sista med den typen av ’’spekulation i bostadsnöd’’.

[redigera] Från kåkstad till industriområde till bostäder

Det gamla Årstadal, som låg söder om Liljeholmsberget mellan dåvarande Södertäljevägen (nuv. Liljeholmsvägen) och järnvägen (nuv. Södertäljevägen) kom att finnas kvar i åtskilliga decennier. Först under 1950-talet började området försvinna till fördel för industrin. I slutet av 1960-talet hade de sista husen rivits i samband med att de nya, stora in- och tillfartslederna mot Södermalm byggts. Torpet Grönbrink revs 1964. I områdets utkant, ner mot forna Årsta äng, etablerade sig bl.a. stålgrossisten Söderberg & Haak. Vin & Sprit började även flytta över sin tillverkning från Reimersholme till området, och i början av 1970-talet stod deras nya fabriks- och kontorskomplex vid Sjövik färdigt. Idag har även de flesta industrierna försvunnit, och delar av Årstadal, Sjövik och Årsta skog kommer återigen att bebyggas med bostäder under namnet Liljeholmskajen, nu förhoppningsvis med bättre standard.