Rainer Maria Rilke
Wikipedia
Rainer Maria Rilke, född René Karl Wilhelm Johann Josef Maria Rilke 4 december 1875 i Prag, död 29 december 1926 på Valmont-sanatoriet i Montreux, Schweiz, är en tyskspråkig lyriker som betraktas som en av det tyska språkets främsta poeter.
Han skrev både i vers och med en väldigt lyrisk prosa. Hans två mest kända versesekvenser är Die Sonette an Orpheus och Duineser Elegien medan hans två mest kända verk är Briefe an einen jungen Dichter och den semibiografiska Die Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge. Hans omfattade brevväxling är också en viktig del av hans litterära verk. Han skrev dessutom över 400 dikter på franska, som dedicerades till hans valda hemland, kantonen Valais i Schweiz.
Innehåll |
[redigera] Liv
[redigera] 1875-1896
Han föddes som René Karl Wilhelm Johann Josef Maria Rilke i Prag, Böhmen (dåvarande Österrike-Ungern, nuvarande Tjeckien). Hans barndom och uppväxt i Prag var inte lycklig. Hans far, Josef Rilke (1838-1906), blev en järnvägsämbetsman efter en framgånglös karriär som militär. Han mor, Sophie ("Phia") Entz (1851-1931), kom från en fabrikantsfamilj, Entz-Kinzelbergers, som bodde i ett palats på Herrensgasse 8, där René skulle tillbringa mycket av sina unga år. Föräldrarnas äktenskap föll samman 1884. Relationen mellan Phia och hennes enda son hindrades av den utdragna sorgen av hennes äldre dotter, vilket gjorde att hon tvingade in René i systerns roll, inkluderat att klä honom i flickkläder när han var ung. [1]
Hans föräldrar pressade den poetiske och artistist talangfulle pojken till en militärisk högskola som han gick på mellan 1886 och 1891 då han lämnade skolan till följd av sjukdom. Från 1892 till 1895 hade han en privatlärare för att klara universitetets intagningsprov, som han klarade 1895. Det året och nästa studerade han litteratur, konsthistoria och filosofi i Prag och München.
[redigera] 1897-1902
1897 träffade och förälskade sig Rainer Maria Rilke i den intellektuella kvinnan Lou Andreas-Salome (1861-1937) i München. (Rilke ändrade sitt förnamn från René till det mer maskulina Rainer genom övertalning av Lou.) Hans intensiva förhållande med den gifta kvinnan, som han gjorde två långa resor till Ryssland med, pågick till 1900. Även efter separationen fortsatte Lou att vara Rilkes viktigaste vän ända till hans död. Eftersom hon hade tränat i psykoanalys mellan 1912 och 1913 med Sigmund Freud delade hon sin kunskap om psykoanalys med Rilke.
1898 påbörjade Rilke en resa till Italien som tog flera veckor. Året därpå reste han med Lou och hennes man, Friedrich Andreas, till Moskva där han träffade författaren Leo Tolstoj. Mellan maj och augusti 1900 åkte han återigen till Ryssland, denna gång enbart med Lou som reskamrat, och besökte Moskva och St. Petersburg.
Den hösten stannade Rilke i Worpswede där han lärde känna skultören Clara Westhoff (1878-1954), som han gifte sig med följande vår. Deras dotter Ruth (1901-1972) föddes i december 1901. Dock var Rilke inte särskilt intresserad av medelklassens familjeliv och lämnade sitt hem sommaren 1902 för att åka till Paris och träffa skulptören Auguste Rodin (1840-1917). Förhållandet mellan Rilke och Clara fortsatte dock resten av Rilkes liv.
[redigera] 1902-1910
I början hade Rilke en svår tid i Paria, en upplevelse som han skrev om i den första delen av hans enda roman; Die Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge. Samtidigt blev hans möte med modernismen väldigt stimulerande: Rilke blev djupt involverad i Rodins skulptur och senare även med Paul Cézannes arbete. En tid arbetade han väldigt nära Rodin, vilket tillslut ledde till en lång uppsats om Rodin och hans arbete. Rodin lärde honom värdet av objektiv observation vilket ledde till Rilkes Dinggedichten (sakdikter), ett känt exempel på detta är "Der Panther" (Pantern). Under dessa år blev Paris alltjämt poetens huvudhem. Sommaren 1904 tillbringade han på ett slott i närheten av Lomma i Skåne. Han fick möjlighet till detta genom sin goda vän Ellen Key.
De viktigaste arbeten från Parisperioden var Neue Gedichte (Nya dikter), (1907), Der Neuen Gedichte Anderer Teil (En till del av de nya dikterna) (1908), de två Requiem-dikterna (1909) och romanen Die Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge som påbörjades 1904 och avslutades i januari 1910.
[redigera] 1910-1919
Mellan oktober 1911 och maj 1912 bodde Rilke vid slottet Duino nära Trieste, grevinnan Marie av Thurn und Taxis hem. Där påbörjade han 1912 det som kallas för Duineser Elegien, som skulle vara ofullständiga i ett årtionde på grund av en lång kreativiteteskris.
Utbrottet av första världskriget förvånade Rilke under en vistelse i Tyskland. Han kunde inte återvända till Paris, där hans ägodelar konfiskerades och bortaktionerades. Han tillbringade större delen av kriget i München. Mellan 1914 och 1916 hade han en turbulent affär med målaren Lou Albert-Lasard.
Rilke blev inkallad i början av 1916 och skulle undergå grundläggande träning i Wien. Inflytelserika vännen gick emellan å hans vägnar och han förflyttades till kontoret för krigsregistrering och avfördes från militären den 9 juni det året. Han spenderade följande tid i München bortsett från en kort visit hos Hertha Koenig i Westfalen. Den traumatiska upplevelsen i militären, en påminnelse om skräcken vid den militäriska högskolan, tystade honom nästan helt som poet.
[redigera] 1919-1926
Den 11 juni 1919 reste Rilke från München till Schweiz. Det officiella motivet var en inbjudan till en läsning i Zürich, men det riktiga skälet var en önskan att fly från efterkrigskaos och ta upp arbetet med Duineser Elegien igen. Sökandet efter en lämplig bostad med en rimlig kostnad visade sig vara svår. Rilke bodde bland annar i Soglio, Locarno och i Berg am Irchel. Det var inte förrän sommaren 1921 som han lyckades hitta ett permanent boende i Chateau de Muzot, nära Sierre i Valais. I maj året därpå köpte Rilkes beskyddare Werner Reinhart byggnaden så att Rilke skulle kunna bo där hyresfritt.
Under en intensiv kreativ preiod färdiggjorde Rilke Duineser Elegien inom bara några veckor i februari 1922. Före och efter skrev han båda delarna av poemet Die Sonette an Orpheus. Båda verken anses vara höjdpunkterna av Rilkes arbete.
Från 1923 och framåt brottades Rilke alltmer ofta med hälsoproblem som krävde många långa vistelser i ett sanatorium i Territet, nära Montreux vid Genèvesjön. Hans långa vistelse i Paris mellan januari och augusti 1925 var ett försök att undgå sjukdomen genom ett byte av plats och levnasvillkor. Trots hälsoproblemet dök många viktiga individuella dikter upp åren 1923-1926 (inklusive Gong och Mausoleum), samt ett omfattande lyriskt verk på franska.
Kort innan hans död identifierades Rilkes sjukdom som leukemi. Poeten dog den 29 december 1926 i Valmont Sanatorium i Schweiz och begravdes den 2 januari 1927 i Rarons kyrkogård väst om Visp. Han valde sin egen gravskrift:
Rose, oh reiner Widerspruch, Lust,
Niemandes Schlaf zu sein unter soviel
Lidern.
[redigera] Arbeten (i urval)
[redigera] Kompletta verk
- Sämtliche Werke in 12 Bänden (Samtliga verk i 12 volymer) (1976)
- Werke (Verk) (1996 och 2003)
[redigera] Poesivolymer
- Leben und Lieder (1894)
- Larenopfer (1895)
- Traumgekrönt (1897)
- Advent (1898)
- Mir zur Feier (1909)
- Das Stunden-Buch
- Das Buch vom mönchischen Leben (1899)
- Das Buch von der Pilgerschaft (1901)
- Das Buch von der Armut und vom Tode (1903)
- Das Buch der Bilder (4 Teile, 1902-1906)
- Neue Gedichte (1907)
- Der neuen Gedichte anderer Teil (1908)
- Requiem (1908)
- Das Marien-Leben (1912)
- Duineser Elegien (1912/1922)
- Die Sonette an Orpheus (1922)
- Vergers (1926)
- Les Quatrains Valaisans (1926)
- Les Roses (1927)
- Les Fenêtres (1927)
[redigera] Prosa
- Geschichten vom Lieben Gott (Roman, 1900)
- Die Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge (Roman, 1910)
[redigera] Brev
- De viktigaste samlingarna är:
- Gesammelte Briefe in sechs Bänden (Samlade brev i sex band) (1936-1939)
- Briefe (Brev) (1950, två volymer) (1987, en volym)
- Briefe in Zwei Bänden (Brev i två band) (1991)
[redigera] Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
