Auguste Rodin

Wikipedia

François-Auguste-René Rodin, född 12 november 1840 i Paris, död 17 november 1917 i Paris, var en fransk skulptör.

Fram till 1882 arbetade Rodin som hantverkare på porslinsfabriker och verkstäder. Hans första skulpturer, porträttbyster i brons som han arbetade med på kvällarna, refuserades av Franska akademin. Rodin besökte Italien 1874-1875 och överväldigades av Michelangelos andliga intensitet och kraftfulla modellering av människokroppen. Rodins första antagna verk, Kopparåldern (1875-1877), återspeglar denna vitalitet och utgjorde en sådan sensationell kontrast till de akademiska konventionerna att han anklagades för att ha använt sig av avgjutningar. För att motbevisa detta utförde han Johannes döparen (1878-1880) i övernaturlig storlek.

I sina egna verk, antingen i brons eller marmor, utvecklade Rodin en intensiv, känslomässig uttrycksfullhet, och den tragiska Borgarna i Calais (1884-1886) är ett exempel på hans sätt att jämställa kompositionen med det psykologiska innehållet. Helvetesporten, ett dörrarbete beställt till Musée des Arts Decoratifs i Paris (1880-1917), fullbordades aldrig, men flera motiv från den – Tänkaren (1880) och Kyssen (1886) – utvecklades som fristående kompositioner. Hans mest enastående porträtt är det av Balzac (1893-1894), men det göts först 1939.

Rodins stora betydelse låg i att han förenade det sena 1800-talets strömningar, realismen och symbolismen.

Han hade ett långvarigt kärleksförhållande och samarbete med skulptrisen Camille Claudel.